livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Att våga hoppa

Publicerad 2015-09-30 12:43:00 i Allmänt,

Ibland så känner man att man går i samma spår, man kan stigen sen evigheter och börja tröttna på detta. Jobba äta sova. Man har två val i det läget, att våga hoppa eller att skutta. Annars blir det rätt tungt. Jag tillhör nog den skuttande folkmassan, försöker göra det bästa av saken, trivs jag så vill eller vågar jag inte hoppa.
Jag har vänner som är precis tvärt emot, trist på jobbet, tja då byter vi väl, trist gubbe ja då byter jag väl, trist hund, ja då byter jag väl. Inte kanske alla rätt på varje person men vissa kastar sej ut i det blå, tänker inte så mycket utan bara gör. Det kan jag faktiskt beundra! Jag är nöjd med jobbet, gubbe o hund och vill inte byta men jag blir ändå imponerad!
En reflektion är att dom som skuttar ( typ en sån som jag) vrickar ofta fötterna, snubblar eller landar på rumpan rätt ofta medans dom som kastar sej ut för stupen ofta landar på fötterna. Märkligt kan man tycka, men det har nog med självkänsla och självförtroende att göra.
Katter är lika dana, dom landar ofta på tassarna och stegar resolut därifrån med högt huvud, medans hundarna gnyr lite ynkligt när dom landar snett på en tass.
Om jag inte hade varit nöjd med mitt liv, allt kan självklart vara lite mera guld och rosa, så hade jag nog tagit hopplektioner! Nu blir det mest dressyr.... där man travar över bommar som mest. // Tina

Att leva med ett icke handikapp

Publicerad 2015-09-28 11:40:21 i Allmänt,

Nu är det nog många som slutar att läsa, att läsa om någons problem, nej, det lockar aldrig. Men jag skall förklara mitt för att det kanske kan hjälpa någon annan med ett icke handikapp som är stort.
Icke handikapp är mitt ord på något som inte syns. Jag har ben o armar, sitter inte i rullstol eller något annat synligt. Vi tar det från början på ett BB i slutet av 1960 talet.
Jag föddes på Södertälje BB och allt gick lite fort. Jag har hört att då jag kom ut kunde jag inte andas, blå hela jag. Men till slut skrek jag och allt var frid o fröjd. Jag växte upp och alla tyckte att hon var ju helt ok den ungen. I puberteten upptäcktes det att jag hade sk frånvaro attacker, Ep, ja då blev alla lite bekymrade, hade jag slagit i huvudet? Ingen visste eller tänkte på när jag föddes. Medicin sattes in, jag blev en trött tonåring. Mitt djurintresse som jag redan då hade var att jag cyklade till stallet varje dag, skolan gick jag i men fattade inte så mycket, då kom tanken första gången: jag är nog dum i huvudet. Min läkare sa till min oroliga mormor som jag bodde hos att motion och att röra på sej var bara bra.
Det har räddat mej många gånger att tänka på den kloka doktorn.
Jag gick ur grundskolan med ordinära betyg, började på gymnasiet och fattade verkligen inget. Gick i 1,5 år men hoppade av, var ständigt ledsen och funderade på vad är det som är fel med mej! Är jag dum i huvudet??
Började jobba med olika strö jobb, var inte en dag arbetslös. Praktiska jobb men kände att jag ville hålla på med siffror. När jag var dryga 30 år så läste jag in ekonomi på komvux, dom första barnen hade växt upp och allt var lite enklare.
Sen kom lilla barnet, jag fick ett jätteroligt jobb och allt skulle vara frid o fröjd, då kom den stora smällen: pang in i väggen! Vad är fel, hjärnan kokar, skriker åt alla och bara är ledsen, vad är fel? Känslan att vara dum i huvudet kom oftare. Sjukskrivning och utredning och allt vad detta innebär, Försäkringskassan framförallt! Denna hemska instans som jag varit rädd för i hela mitt liv, jag har varit 1/4 sjukpensionär sen jag var 21 år! Trot eller ej, det var just denna hemska instans som blev min räddning! En handläggare var beteendevetare i botten, hon samlade min läkare, sjukgymnast och framförallt Yngve, min KBT terapeut till otaliga möten och sa att det stämmer inte, diagnoserna rimmar inte! Jag är henne och Yngve evigt tacksamma! Dom utredde, vände o vred på hela sjukvården, detta tog flera år, jag jobbade mej sakteliga uppåt i timmar igen. När resultatet kom var dom och jag faktiskt rätt glada. Tina har en hjärnskada, förmodligen sedan födseln. Ingen Ep att tala om, den har vuxit bort och medicineringen togs bort. Tänk vilket liv jag fick! Har gått på stark medicin i 35 år, en medicin som gör att hjärnan blir långsammare och tröttare. Men den största vinsten var att få en diagnos! Hjärnskada, direktinlärningen är lika med noll, läsa in går bara inte. MEN du är så smart och det har räddat dej hela livet Tina sa doktorn, du klassar in i Menza, helt klart. Va, jag som är dum i huvudet?? Nej, absolut inte men din skada har hämmat dej i alla år men du har klarat dej bra för du är så smart. Men nu då var frågan, jo du är nu över 40 år, kroppens energi är inte lika mycket längre och det är därför detta kommer nu, smartheten orkar inte gå runt problemet längre.
Här kunde jag om jag ville bli bitter, bitter på alla år med medicin, ingen läkare, skola som fattat. Men det ville inte jag, jag har fått en andra chans i livet. Att vara lite morgonpigg, har aldrig hänt men nu vet jag hur det är! Ett år klev jag upp kl 05:00, matade hundar o hästar och åkte till gymmet och tränade kl 06:00 innan jobbet, bara för jag kunde och orkade.
Självklart finns mitt handikapp där, men jag och min familj försöker acceptera det så gott det går. Det är faktiskt en fantastik familj jag har, som mamma och extra mamma, fru och allt vad man är så gör man inte alltid rätt men alltid har dom funnits o stöttat mej, jag som är dum i huvudet...
Ibland är det svårt för andra att förstå, men Tina, du kommer ju ihåg hästar, stamtavlor på hundar och allt som du är intresserad av, jo det gör jag men det är en annan del av hjärnan.... Hur låter det då?? Men så är det. Min räddning var den underbara handläggaren och Yngve, envisa och proffs på sitt område.
Det var en förklaring i korta drag av en hjärna som inte finns, ett icke handikapp. Kommer säkert tillbaka till detta ämnet men skall försöka att se det positivt, jag har fått en ny chans, nu har ni läst och kanske kan förstå varför hon är lite konstig även om hon nästan ser normal ut.. // Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela