livetsomtina.blogg.se

Nu är vi där, i slutet av detta året. Jag läser många sammanställningar av året som gått på alla möjliga sidor, dom flesta verkar nöjda med sina år, eller så är det så att dom som inte är det skriver nåt. Mitt egna år tycker jag har varit bra, fyllt med mycket träning för min egen skull, vilket väl bara är positivt. Ridningen med Alice har genererat mycket jobb och slit men otroligt mycket som det ger, att se sitt barn växa, bli äldre och lära sej livets roll. Vi har haft det så trevligt i gott sällskap, man har sina favoriter i gänget och umgås med likasinnade. Rent resultatmässigt för dotterns skull kan vi inte vara nöjdare, utveckling framåt hela tiden, inte högsta klasserna men ökat svårighetsgraden hela tiden. Provat på nytt, tänkt utan för den vanliga, tränat och tävlat Dressyr, hoppning och fälttävlan. Vi hoppas på att kunna ha ett lika fint år och samma ponnier under nästa år! I mellandagarna tillbringade vi i Ubbhult hos Lena, det var hoppkurs med terori. Så bra, 8 tjejer på ponnier blev drillade och vi föräldrar fick se på och lära oss också. Fika och lunch ingick så vi var mätta o goa när eftermiddagen grydde o vi rullade hemåt. Dag ett var det markarbete och bommar o distanser med små skutt, gul ponny och dotter behöver detta så då var dom med. Det gick över förväntan och dottern sa lite glad, att nåt som är så trist faktiskt kunde gå rätt bra och jag märker att dressyrarbetet gjort nytta! Dag två mera hoppning så prinsen fick följa med. Han kikade runt lite på dom fina hinderna och utsmyckningen. Han är ju rätt nyfiken på glitter... En snögubbe är intressant.... Och sen hoppade dom , och som han hoppar! Dottern lycklig, tränar på La höjd och inte i ett hinder, inga tveksamheter och dottern bara skiner av lycka att ha sin kompis på banan! Årets sista dag gick jag upp i ottan och strax efter 6 var jag ute på rundan med båda dogsen. Mörkt och dimmigt, inget kul alls men jag känner pressen, måste träna så hjärnan o orken finns kvar. Bara att bita ihop. Idag var det inte lika stelt i kroppen så det gick ändå 6 km ok tempo. För att orka hela vägen blir det lite vila nu under dagen och sen bort till grannar på nyårskalas. Lagom långt hem när mamma blir trött, vi hoppas att jag orkar över nyåret. Jag vill önska alla er, dom som har lust att läsa min blogg ett gott nytt år och hoppas det blir ett bra år för er och oss nästa år. kram Tina