livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Plantera

Publicerad 2016-02-29 08:43:17 i Allmänt,

Igår hade vi en lugn dag, dvs ingen träning med flås. Maken var lite stel i benen efter sin utflykt med mej. Vi gick med dottern som konditions tränade i lång backe, mycket kort galopp och fattningar i uppförsbacke. Den gula var tom lite svettig, solen sken och vägarna var så där helt perfekta, så allt blir kladdigt och hundarna var tvungna att duschas innan dom gick att föna o ta in! Jag älskar att utveckla sån som växer och utvecklas. Säkert har mitt intresse för uppfödning grundats där i , har ju fött upp en del föl när jag hade Nordsvenskar och mina Connemaror var ju inköpta med tanke på detta, nu blev det ju inte så med dom men intresset gror allt där än. Igår satt jag o dottern och planterade, tomater och chili.
Det är rätt mysigt när vi sitter o pratar och kläcker en del idéer hur vi skall tänka och planera.
Förra året inhandlades en växtlampa, den var verkligen svindyr, både lampan i sej och den den skulle sitta i! Men det gjorde verkligen skillnad och det växte snabbare. Vi planterade också om några pelargoner som jag har över vintrat för 3 året nu, nu fick jag beskära dom rätt hårt och fick en stickling på köpet! En önskan är ett växthus, det kanske kommer om några år, det skulle vara ett ställe där jag kunde koppla av och finna lite ro i min oroliga kropp. Nu väntar vi med spänning vad som kommer upp i våra lådor! // Tina

Löpning i par!

Publicerad 2016-02-27 10:12:48 i Allmänt,

Igår skojade jag med maken och föreslog att han kunde springa med mej nu på morgonen. Han tog nog det på allvar så i morse när han frukostat alla djuren kom han in och frågade om jag skulle ligga o dra mej hela dagen... Klockan var då 07:30. Sagt o gjort vi gick ut och sprang tillsammans. Det var riktigt mysigt om man frågar mej, tror inte maken var lika exalterad över min närvaro. Speciellt inte när jag pratar! Efter 4 km så föreslog jag att han skulle springa in på vår väg så fortsatte jag några km till, det blev han nog lite glad över, så han fick sprungit 4,5 km och jag fick ihop 6,3 km. Strålande sol och vindstilla med lite minusgrader, då är det skönt!
Visst ser det bra ut!! Klädsamt! Kan jag med min kropp springa, ja då kan nog alla det. Nu satte maken sej i bilen för att köra hem förlorade sonen som varit hemma på lov, och skall tillbaka till Växjö, det gör lika ont i mamma hjärtat varje gång! Jag vänjer mej aldrig vid separationer! Nåväl, han har en vecka kvar i skolan, sen ut tre veckor på praktik, han skall bygga Karolinska sjukhuset i Stockholm, tja inte helt ensam kanske... Pojken från landet skall ta sej fram i stora staden, det är jag inte minsta bekymrad över, kommer gå galant! Dottern har ju gått promenad med sin rehab ponny och igår fick han följa med mej och hundarna runt fältet. Han trivdes nog i solen och utan täcke. Nu ser man vad han har blivit tjock och tappat muskler! Bara han blir frisk så får han se ut hur som helst!
Idag står det på agendan att klippa en väns tre hästar inför säsongen! Lär ta en stund och det blir hår verkligen över allt! Hör på radion, melodikrysset, och det är Hitta Nemo låten, Havet är djupt! Jag ser mej verkligen som Doris, hon är en glad fisk utan minne! Men som sagt, hon är glad ändå och fyller en uppgift!
// Tina

Oro på jobbet

Publicerad 2016-02-26 08:22:56 i Allmänt,

Japp, den känslan är inte så kul. Jag jobbar med ekonomi, trivs jättebra med mina nuvarande arbetskamrater och rumskompis, har svårt o tänka mej vara utan henne. Nu är det omorganisation, det kan vara väldigt utvecklande i sej, nya möjligheter och utmaningar. Det gillar jag, men tryggheten i att jobba med människor man trivs med och tillsammans med, det gör arbetslusten extra stor. Nu skall alla , nästan alla splittras och ut i olika organisationer. Med lite tur har jag 3 st kompisar kvar, det vet jag inte än, för alla har sökt sina eller nya jobb. Denna veckan har vissa fått reda på vad dom har fått, nästa vecka får resten reda på det, bla jag. Oron, man kan ta på den känslan, frustrationen och rädslan hos vissa, den tar fram inte dom bästa sidorna hos folk. Jag försöker tänka att det är många som är oroliga, ledsna och frustrerade, inte ta det personligen. Det är lite svårt, men jag antar att när detta är över så går vi starkare genom detta. Att hamna på fel plats vid fel tillfälle, det är väl inte det man önskar...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela