Vädret var för 19 år sen precis som idag, kanske lite gråare. Jag vaknade 07:30 på morgonen och sa till dåvarande maken tillika fadern till pojkarna att nu fick jag en värk. Packa in valpen och äldsta son i bilen, åka till farmor och dumpa av dom där. Tog det rätt lugnt. När vi började köra kände jag att det verkligen började bli lite brådis. Förlossningar är inte så olika på alla däggdjur och jag hade ju förlöst otaliga valpar redan då så jag insåg att vi kör lite fortare väl.. Ända till Frillesås. Där fick jag hela kylarvattnet över mina fötter, vattnet gick konstaterade jag lite uppgivet. På bilen alltså. Maken körde in vid ett hönseri som inte ligger så långt ifrån motorvägen. Hmm, kan nog laga detta sa han och kliade sej i huvudet. INTE sa jag du måste ringa ambulans, nu! En kille kom släntrade över gården, tatuerad och en frisyr som jag kände att detta är en hårding. Ända tills han såg mej, då blev han likblek och gick darrande därifrån. Såg nog lite barsk ut kan jag tro...eller så var det hela situationen när han insåg att han kunde få vara med om en bil förlossning, lite skillnad mot att vara hönsfarmare... En dam på kontoret ringde ambulans och när dom väl kom kunde jag slappna av, äntligen lustgas! 09:45 parkerade dom i sjukhusets garage, 10:00 är Emil född. Det gick undan och jag har allt som på film i huvudet, minns varenda detalj!
En go grabb var född. Idag är han över 1,90 cm och bor på internat i Växjö där han går 4 årig teknisk linjer på gymnasiet. Klarar sej i stort själv själv och jobbar extra här hemma som personlig assistent.
Mycket gott finns att säga om denna varmhjärtade son.
Grattis Emil på din dag. Jag älskar dej!
// mamma
