Roten ur!
Nu blir det lite gnäll, faktiskt.
Helgen, den försvann i en dimma, har tagit smärtstillande och har sovit bort mesta delen av denna vackra helg.
I morse ringde jag till tandläkaren så fort dom öppnat och sa att jag måste få hjälp, dom lovade att tandläkaren själv skulle ringa när hon var på plats, ca kl 10. Jag åkte till jobbet, och höll på att bli galen på riktigt, fullproppad av tabletter och så ont! Jag ringde igen, sa att jag verkligen höll på att dö så ont i huvudet har jag... Dom ringde upp innan läkaren kommit och sa att jag fick komma.
Inputtad mellan andra patienter tog dom mej som inte kunde sitta stilla i väntrummet utan vankade av o an.
När dom la bedövningen, vilken fantastisk känsla, kan inte beskriva hur allt lättade.
Tandläkaren har följt mej några år och hon är lite hård kan jag tycka, men idag var hon fantastik. Tänk, att få en besvärlig patient, inimellan dom ordinarie en Måndag morgon. Livrädd och söndergråten låg jag där, hon förklarade att nu börjar vi rotfylla, eller rensa i den onda tanden. Sagt o gjort, borrade upp kronan som vi satt på för många år sen, ner till rötterna. Väl där tar hon fram en typ piprensare i alla tre nerverna.
Även om jag var otroligt mycket bedövad så ilade det i inflammationen.
Hittade en bra bild hur dom gör!
Nästa gång det skall rensas ännumera och fyllas med plast, det är i mellandagarna.
Efter denna pärs gick jag ut i solen och försökte andas. Inte helt lätt kan jag tala om. Känner mej som jag är överkörd av en bulldozer.
Vågar knappt tänka på hur det skall kännas när bedövningen släpper, hoppas på det bästa.
// Tina
