Lång ledigt
En dag extra är mycket värt. Speciellt när vi skall tävla och gör det på Måndag.
Då skall vi ner till Hermanstorp och rida Stil terräng, det är bara terrängbanan delen i fälttävlan som stilbedöms.
Stilbedömning är egentligen inte Alice grej, hon rider mera på känsla men hon behöver träna lite på att vara på en sån stor bana.
En intressant diskussion på jobbet häromdagen fick mej åter in på barns tävlande, hur teamet runt omkring agerar och gränserna vad som är ok för barnen att säga till varandra och till teamet.
Vi satt på jobbet vid fikan och började prata om just idrottande barn. En hade en dotter som höll på med trupp gymnastik och en annan två barn i konståkningsvärlden. Gymnastik mamman var lite bekymrad över dotterns inte alltid go ton mot lagkamraterna pga sin egen prestation. Konståkningsmamman berättade att tränaren till hennes dotter i princip överföll dottern och berättade att tex hoppen var dåliga när hon kom av isen, när dottern var jätteglad över hur bra piruetterna gått. Alltså, det finns mycket att tänka på hela tiden. Väldigt intressant att prata om och jag frågade faktiskt om mamman inte kunde prata med tränaren så dom kom överens om innan om vad dottern ville efter tävling, vara ifred en stund, att berätta själv eller fråga vad tränaren tycker.
Det är ju en jättebra idé sa mamman, skall prata om det verkligen med tränaren och ena dottern.
Lika så med gymnasten, tala om innan vad som är ok att säga o inte.
Dessa två mammor, är chefer på jobbet och klarar det bra i mina ögon, men just detta svåra att coacha sina barn, det har dom också inte helt lätt med.
Jag delade bara med mej av vad jag har fått lära mej i coaching av barn, hos Lena. Så uppskattat.
Det är svårt att vara ett team. Jag vet!
Men när det funkar, så är det himla kul, för alla!
En tanke, en Söndag i April...
//Tina
