livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Det är inte där man väntar sej att det händer..

Publicerad 2017-08-07 13:19:29 i Allmänt,

Olyckan, den kan vara framme precis när som helst, även inom hästeriet. Oscar red ju in sin gula Connemara Sweetie och hon var så säker på foten, trampade aldrig fel en enda gång men i hoppningen var hon inte så rädd om sej, kunde snubbla fram över hindren, där var jag alltid på helspänn. Den gången hon och Oscar höll på att hamna riktigt illa var en gång när hon snubblade i paddocken, en Micro sekund från katastrofen men Oscar hade kraften och höll henne på fötter med lite hjälp av staketet. Jag tänker ofta på det när Alice frågar, måste jag ha väst, även i paddocken hemma. Ja, jag tycker att man skall ha det. Tyck att jag är feg eller tramsig men jag vet ju att det kan hända där man är som tryggast. Precis så var det igår, nu hade Alice tävlat 3 dagar på rad, två dagar hoppning och en dressyr. Säkerhets tänket har jag med mej över allt, ett annat litet barn ledde en söt ponny av mindre storlek, sa till det barnet väldigt snällt att inte gå så nära våra ponnier, som är väldigt snälla men nästa gång är det inte så snälla ponnier, hennes ponny stod med nosen i Diamonds svans, med barnet emellan. Jag sa det väldigt snällt och mamman, hon blängde så surt på mej att jag sa till hennes barn, så Johan undrade vad jag sa, då han bara såg mammans reaktion. Det händer när man inte tänker, där man minst anar. När vi kom hem efter dagar av säkerhet, red hon Rally i paddocken, tränade över en bom på marken att han skall bli stark i galoppen, inte hamna i kors och lära sej att byta lite enkelt. En helt vanlig övning. Jag var inne och pysslade, pappan stod och grejade där vi gjöt. Helt plötsligt såg jag att efter bommen, blev det lite vingligt. Alice tog ett håll, Rally ett annat och jag sa högt, Nej, nu hamnar hon över staketet ner i taggbuskarna! Det gjorde hon inte men föll och gled på staketet. Pappan såg inget, jag sliter upp dörren och skriker du måste till Alice, hon har trillat av! Rally reste sej lite på bakbenen, för han blev lite orolig när Alice klämdes mellan staketet och honom och ville inte trampa på henne. Supersnälla Rally! När Alice kommit upp på benen, gråtande och rätt illa tilltygad på byxorna, som glidit på staketet, flisade och färgade stod han helt lugnt och buffade på henne, vart tog du vägen??
Det gick bra, jag flög liksom ner, min skräck att det skall hända något illa. Lite tilltufsad var hon allt. Vi skrattade sen hur det kunde gått med saltomortalen över staketet som jag såg i min inre syn. Det kan hända, precis där man minst anar... // Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela