GHS 2017
Som vanligt uppsöker dottern och jag den stora staden när den stora hästfesten är.
Lördag när ponnierna är, det är då vi brukar passa på. I år även på kvälls föreställningen.
Det krävs en hel del energi att vara där så länge, men känner att det är värt det!
Parkeringen var väl det som kändes lite surt...
Pendeln är inte att tänka på, jag måste ha min reträtt väg när hjärnan tacklar av.
Vi gick in och planterade våran matsäck på vår plats inne i Scandinavium. Det var en hoppklass igång och det blev Svensk seger, vilket är en speciell känsla att stå upp till vår fina Nationalsång. Alice sjöng med för full hals!
Bra utsikt från rad 30!
Sen blandade vi mässan och förställningar om varann, mötte många vi kände, pratade och tittade på saker. Köpte inte för mycket onödigt, för billigt är det verkligen inte längre, förr kunde man fynda men nu är det mest reklam.
Ett par benskydd och ett schabrak i matchande färg var väl det stora som fick följa med, en brun lädergrimma till Frisky var prisvärd. Dottern räknar, överlägger och betalar en del och har verkligen bra koll på vad som är prisvärt, inte bara ha utan kommer rätt snart fram till vad som är skäligt o inte. Livets skola i ekonomi! Självklart så hjälper jag henne och komma fram till bra beslut och betalar en del, men jag gillar när barn tänker, värderar och inte bara kräver.
Fyndet till hjärtat var nog kepsen!
Han har ju en speciell plats i hennes hjärta!
Man blir rätt hungrig och kycklingsalladen som vi gjort hemma satt som en smäck!
Agilityn och Gymkhanan är ju publikfavoriter, det kokar på läktarna. Men mamma gillar ju fyrspanns körningen!
Det kallar jag sport! Sen bjuder kuskarna så mycket på varandra, segrande kusken kunde inte engelska under segerintervjun och vips, så kom en groom från grannspannet och var tolk.
Dom verkligen bjöd på sej och sina hästar!
Sverige ponnyn, som alltid mysigt och vissa ponnier känner vi ju till väl, kul o följa!
Vi tog nya passfoton!
eller inte...
Vi mötte som sagt mycket folk, från när o fjärran. Men hann inte träffa alla vi tänkt heller, timmarna bara flög iväg!
Alltså mamma detta var så mysigt och trevligt sa dottern.
När vi rullade hemåt så vräkte snön ner, på våra breddgrader gick det knappt att köra! Då är jag glad över min 4 hjulsdrift och dottern som pratade hela tiden så mamma inte tappade koncentrationen, för hjärnan var mera än trött.
Lite orolig för sonen var jag allt när jag landade i sängen, han delar ju tidningar på natten... När han åkte kom han knappt från gårdsplanen berättade han sen, och när han kom hem fanns inte nån snö kvar! Tala om växlande väder.
Söndagen grydde och jag fick surt smaka på hur det är, när energin är tömd, och det finns inget att ladda.
Alice red ponny ett och jag gick med men kände att jag får nog ge mej ut o springa, enda jag vet som laddar. Sagt o gjort, hundarna var redan nersmutsade, ingen snö och vi gav oss iväg på halv milen.
Så smutsigt, men kändes ok.
Smuts, det kan man väl säga om Alice o Emil som red en bra sväng, dom var prickiga från topp till tå, både ryttare och ponnier men väldigt glada!!
På eftermiddagen blev det inte många knop gjorda, försökte koppla av och låg faktiskt framför tv´n och tittade på Världscups hoppning som vanns av Henrik, en Svensk jätteduktig kille! Vi skrek rätt ut både jag och dottern!
Ödmjuk kille som precis blivit självgående och startat eget. Sport, när den är som bäst! Tackar sina hästskötare och team, ingen näsa i luften där inte!!
En hästig vecka har det blivit och tävlingssuget på dottern har inte minskat direkt!
// Tina
