livetsomtina.blogg.se

Ibland så blir jag lite förvånad. Att man behöver uppfinna det berömda hjulet igen. Jag har alltid trott mej veta att varierad träning, det ger hållbarhet, oavsett när det gäller min egen träning eller djuren: läs hundar o hästar. Men vissa verkar följa det som är mest inne just nu, det man har hört det senaste eller så handlar det om att man inte är tillräckligt duktig på det man gör. Att inte lära sej saken från grunden. Nu tänker jag mest på ridning och hästhållning. En stor förebild för mej och tänket är dressyrryttaren Ulla Håkansson. Gammal i gemet kan man väl lugnt kalla henne, hon har ridit SM redan innan jag föddes. Hon rider dressyr på den högsta nivån, alltså inte en gröngöling. Hon har ett ridhus som hon sällan använder, tror det är lite förråd för andra saker också... Hon rider ute nästan alltid, i ur och skur. Hennes fina dressyrhästar klarar regn och snö, storm och hagel. Naturligt, tränar piruetter runt ett träd eller buske när hon ändå rider ut. Ett jättebra tänk, göra det så naturligt som möjligt. Nu är det Peder som uppmanar i samarbete med Agria försäkringar, att man skall rida ut, man skall trava över trädgrenar, rida runt träd och forma sin häst. Jättebra, verkligen jättebra att idolerna går först, säga vad man skall göra! Men i min värld, gör inte folk detta... Agria som är en av dom största bolagen som försäkrar hästar, dom ser mycket skador och kan nog ana varför dom uppkommer.. Debatten är igång, det går inte att rida ut på min häst, det är en sk fin häst högt i blod... Jo, det går, om man är duktigt nog som ryttare! Jag skulle själv aldrig sätta mej på en häst/ponny av högsta blod och rida ut, för jag är inte duktig nog! Där faller jag, jag klarar inte av att bemästra en häst med dom nerverna. I min värld, rider man ut så ofta man kan, och är man sen så lycklig lottad att ha en paddock som i vårat fall duger bra så är det finslipet man gör där. Det är mycket sällan våra ponnier och hästar går mera än 2 gånger i veckan på banan. Vi pratade om detta häromdagen när vi var ute och red, dottern och jag. Då sa Alice: mamma, hur många rider i denna terrängen ( läs urskog, pinnar, hjulspår, mossar och annan bröte i skogen) dagen innan en final i dressyren... Nä, tyvärr inte svarade jag. Skadorna kommer, självklart uppkommer skador av grenar som sticker ut, stenar man kan trampa snett på eller andra trauman, men tänk, det händer ändå, i små grusade hagar stora som en box, i manegen med bästa underlaget. Om hästen har gått i terräng, att den är lite van att parera och kroppen byggt upp muskler runt alla leder, ja då kanske den kan stå emot lite bättre, kanske så? För ett tag sen var det en clear round och vänner till oss var där med sin ponny. Hon red helt vanligt på ett bra underlag och i en sväng, där gick senan av. Ponnyn var riden i skog och mark, bra muskler och ja det händer ändå, men det hände på ett sk jättebra underlag! Rent mentalt, där är skogen överlägsen. Alla hästar vågar inte gå i skogen för dom är inte vana, har aldrig gjort det, nej självklart då får man lära den att skogen inte är farlig, precis som man lär små barn. Man tar med sej en förebild, och går ut även om det regnar. Vargen kommer inte varje gång man är ute, ialla fall inte här nere i södern där vi bor. Att bonka och slå på en häst som inte vill eller vågar är meningslöst, men ta med en kompis ut. Det löser det mesta. Sen får man träna sej som ryttare, rida hästar som man klarar av i många olika situationer. Våga prova, våga ta hjälp, våga erkänna, det räcker långt. Någon kan gå med, någon kan sitta upp om jag inte vågar. Ta bort allt som man vet kan skada eller hindra mej. Våga bli lite smutsiga, både ryttare o hästar! Jag är ibland glad att jag är lite envis. Ibland kan jag känna, att en manege vore ju toppen. Men det är rätt få dagar som vi har låtit bli att rida för vädret, det kanske går att räkna på en hand, på ett år. När vi för ett tag sedan annonserade ut boxplats fick vi rätt många svar, men vi hade ingen manege eller man var tvungen att köra till manege, då var det inte intressant för dom var tävlingsryttare. Ok... det är vi också svarade jag lite lamt.. Så jag kan förstå att man nu gör reklam för att rida ut, i skogen och runt träd och buskar. Även eller framförallt för tävlingsryttare. Lite spännande när man läser kommentarerna runt detta. Tror det mesta handlar om ryttaren, inte hästarna. // Tina