livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Fy va kallt

Publicerad 2017-03-31 08:24:16 i Allmänt,

Detta vårregn, det är kallt och sliter på alla tror jag. Igår tog vi in hästarna före 16, det sker aldrig men igår stod stackarna och skakade trots täcken. Piloten red två stycken trots vädret sen var alla glada att få komma in. Vi skall ju inte tala om hur hundarna ser ut när dom kommer in från sörjan.... Ja ja, vad gör det, det är ju Fredag och vilan är nära! Springturen i morse skedde i dis, dimma och regn. Nästan lite tropisk känsla i mörkret. Men det är skönt och ha det gjort, 5 km på en ganska ordinär tid. Ha en trevlig Fredag mina vänner! // Tina

Sociala medel

Publicerad 2017-03-30 09:21:51 i Allmänt,

Ibland är faktiskt sociala medel bra. Häromdagen så fick jag ett meddelande av en valpköpare att ägaren blivit sjuk och hunden skulle mot deras vilja få byta hem. Jag vet av erfarenhet att ringa det där samtalet som just den ägaren fick göra till mej, är bland det jobbigaste man kan göra. Då blir det liksom på riktigt. Det är en trevlig tik och jag överlade med mej själv och familjen om vi skulle ta hem henne, men kom rätt snart på att min magkänsla var rätt, i vårat ponnyliv nu och två äldre hundar som vi hoppas ha många år till , vore det inte rätt mot någon. Jag la ut en blänkare på Facebook, att en trevlig hund skulle omplaceras. Inga namn, inget jobbigt för ägaren mera än det som redan är. Så många fina som hört av sej, helt otroligt faktiskt! Snälla vänner och okända har spridit detta. Vi hoppas att det löser sej nu snabbt för alla inblandade, ett hem som dök upp första dagen låter lovande och kontakten är förmedlad. Ibland när sociala medier används på rätt sätt, ja då är dom verkligen en fördel. Speciellt när situationen är jobbig för dom drabbade och att just svara på annonsen som man inte vill sätt ut, skall svaras på, då är detta jättebra. Vi får se vad detta utmynnar i, vi tror på det allra bästa, för alla inblandade. // Tina

Irland

Publicerad 2017-03-29 08:31:51 i Allmänt,

Nu var det ju bokat, lite svårt att fokusera på annat än just min drömresa. Nu kommer ni väl hem med en ponny är första kommentaren jag får höra. Ja, det kanske vi gör, men i mitt hjärta så är det ön som lockar i första hand, sen när vi har den stora fördelen att åka med Cathis som varit där otaliga gånger, med Janett och Ida som också varit där och vet hur det känns att vara ny på platsen, ja då kan förutsättningarna inte bli bättre. Ön, den magiska som jag drömt om så länge. Jag är rädd för mycket i livet, flyga, inte ha kontrollen, den oroliga världen, allt kan hända, men det får jag jobba med, utsätta mitt barn för allt detta farliga, jo men vilken upplevelse för henne också, som älskar hästar och livet runt det. Jag hoppas att det blir ett minne för henne, för hela livet och det är positivt. Jag kikar på kartan nästan varje dag, google Earth är min bästa vän just nu, man kan se bilder och avstånd, hur långt det är mellan olika platser. Har fått några namn av Cathis, dit vi planerar att åka, ser och försöker känna känslan. Hoppas att mina joggingskor får plats i handbagaget, tänk och springa längs kusten ( dom det visserligen alltid blåser) med stupen ner i vattnet, det känns nästan overkligt. Drömma kan man, hoppas att jag inte vaknar allt för brutalt. Oron, att jag inte skall orka, den finns där alltid, tänk om hjärnan bara lägger av... Men jag försöker att skjuta den oron åt sidan, jag vill inte bli hindrat i mitt liv, jag vill leva! Lite tankar i den gråa vardagen, med guldkorn i! // Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela