Tacksam
Det ordet räcker inte till på långa vägar känner jag ibland.
Låt oss ta helgen från början.
Vi behöver spån, läste att det var bara o hämta i säckar på snickeriet, och det gör vi väl på Fredag kväll, vad annars göra?? Jag är ju rätt allergisk men Johan bestämde med Alice att han skulle göra det. Emil skulle rida efter skolan så han skulle också hänga på.
Det hela slutade med att Malin, Alice, Johan och Emil stod nere i spånkällaren och jag tejpade säckar och bar in i transporten!
Det är så bra när man är ett team och vi blev ju flera än väntat. Nu har vi fint dammfritt spån ett tag! Detta är ju liksom så en Fredag kväll är, inte så glamoröst kanske..
När vi rullar hemåt låter det mysko, från bil eller släp, vi kan inte riktigt höra vart. Nåväl, vi parkerade och jag gjorde en sen Fredagsmiddag medans pappa i huset lastade in allt spån och dottern knoppade Frisk, tävling i Uddevalla dagen efter.
Vi behövde inte gå upp så tidigt eftersom det var många starter innan så jag släppte ut Frisky några timmar efter frukosten. I min värld så mår hela hästen mycket bättre, allt är uppmjukat och igångsatt innan man skall prestera.
Vi kom iväg i blåsten, det var verkligen storm! Körde lite vilse i vår jakt på en bensinmack vid Lyckorna men vi kom fram i god tid. Några väg gupp innan ridhuset lät det konstigt igen från ekipaget. När vi parkerat så tyckte jag att däcket såg lite skevt ut, så jag kände på muttrarna, som satt som berget. Nåväl, fokus på rätt saker.
Vi tittade på klassen innan som precis började ta slut och gick sen banan, som var byggd av en "valpköpare" till mej, pratade lite med henne och hunden skulle varit 13 år idag om han levat. En Gemmy son.
LC startade och vi red fram. Frisky var fin och Alice gjorde rätt och ponnyn gjorde rätt så det kändes bra. Väl inne på banan satsade Alice för fullt och kom in på en fin 2:a placering. Ritten var väl inte den snyggaste och det första Alice sa var: jag rör mej förmycket i sadeln när jag vill att hon skall gå fram... Jag tror som mamma att hon helt enkelt vuxit lite mycket och har lite dålig styr o koll på sin långa kropp. Men Frisky ställde upp, säker med sin pilot.
En fin blå rosett och K9 Nanospray med hem! Precis det vi använder till Frikys mugg så det var perfekt!
Vi åt vår sallad och macka, kikade på D-ponnierna och hade rätt mysigt.
Vi gick banan och tog ut till LB, jag var lite spänd inför att jag tror det sitter lite i pilotens huvud med kombinationer, bara en känsla jag har... På framridningen stod en pappa och sa till sin dotter: Gör nu det mamma säger att du skall göra.. Jag skrattade och sa att precis så är det, mammor vet. Vi hade en trevlig stund i paddocken och hans dotter gick in alldeles före Alice.
Frisky var positiv, såg riktigt glad ut när dom satte igång. Alice ville nog ha lite mera energi och började röra sej lite, men höll ihop. Hinder nr 3 stämde inte linjen för hon drev på lite mycket så den rev dom, kombinationen var nr 4 och då står det en funktionär mitt i hindret. Det är sånt som kan hända och jag tänkte det händer ju bara inte, just där jag tror hon är spänd.... Domaren kallade till sej Alice och sa att du får börja där du slutat, så gör vi bara om. Lite klurigt att börja direkt i en kombination kan jag tycka och dom kom lite kort in, men Frisky ställde upp och tog i. Resten gick jättefint och Alice var så glad när hon kom ut!
Så vi packade in oss, började rulla över väg guppen hemåt. Då ser jag, däcket wobblar och bilen bakom mej blinkar hysteriskt.
Jag kör in till kanten och hon kom ut. Ingen punka, hon har ett fälgkors som inte passar och då stannar ponnypappan från framhoppningen.
Jag har fått punka en gång sa han, så fram med domkraft och fälgkors. Vi lastar ur Frisky, denna snälla tålmodiga ponny!
Ponnypappan får loss allt och konstaterar för Johan i telefonen att packning och lager är helt sönder.
Jag tittar på honom, så innerligt tacksam att hjärtat nästan svämmar över. Då kommer det en tjej gående och skall hämta sin häst i hagen, frågar om vi har bekymmer.
Utan att blinka säger hon: ni får låna våran transport om du vill, inga bekymmer. Jag tittar på henne och kan inte tacka nog, om vår inte går att köra med. Vi kör upp till deras gård och lastar in Frisky igen.
Har pratat med Johan och bestämt att han hämtar Aggis transport och möter upp oss, så rullar vi på 3 däck hemåt, gamla E6.
Sagt o gjort, tackar igen alla gulliga Uddevalla bor, försöker rulla hemåt så försiktigt vi kan.
Alice sitter som kartläsare och vi rullar Bohuskusten nedåt. Vi såg så mycket fint, en egentligen rätt fin tur om inte omständigheterna hade varit som dom var, vi kom till Ljungskile, Stenungsund, Jörlanda, Kode, Ytterby och Kungälv. Rullade genom stan för att kunna ta oss under motorvägen till Hisingen.
Då hade maken kommit iväg, fått på Aggis släp men ljuset passade inte så det tog en timme att fixa det. Hon erbjöd honom att ta deras bil men han fixade det ändå, hur tacksam är man att man har sånna vänner!
Nåväl, vi rullade genom Hisingen och ner mot Bäckebol. Tillslut kunde vi mötas vid Tingstadsmotet på en parkering och lasta om.
Frisky undrade nog lite vart hon hamnat.....
En kram av underbara maken som alltid löser och fixar för oss! Så varm den kramen var!
Vår transport räckte ända hem och Frisky stod så bra i Aggis. Väl hemma blev det sen middag, en del samtal hit o dit. Somnade rätt utmattad men så tacksam, när man börjar fundera, vi kunde stått på motorvägen, däcket kunde exploderat osv osv.
Vaknar på Söndagen, vann en timme i natt. Ont i hela kroppen och framförallt i höger armen, höll nog krampaktigt i ratten i så många timmar igår.
Tog hundarna och sprang i blåsten, måste rensa hjärnan.
Alice och Emil skulle rida och då körde pappa Jonny hit honom. Han hörde hela historien och plockade loss resten av det sk lagret. Äsch, sa han detta byter vi i morgon Johan, inga bekymmer. Vi tar bromsarna också när vi ändå är igång. Vår granne Johan skulle hjälp att laga men nu tog han det istället.
så tacksam, vilka fina vänner som finns där och hjälper till när det krisar!
Så min känsla denna eftermiddag är tacksamhet. Vem man än pratar med säger: det är bara o ringa, vi finns där, släp och bil finns att låna, vi fixar o donar.
Allt slutade väl. Mitt i natten rullade denna filuren in, efter en lyckad fest.
Tur man inte är mörkrädd hemma, hundarna lyfte inte ens på ögonbrynen.....
// Tina
