Att hålla fokus
Ja, det är inte alltid så lätt. Jag tänker på tävlingen i Söndags.
Alice värmer upp och jag har frågat, kan du programmet? Hon har ju tävlat tre olika sista tiden, och Lc är ju lite lätt, så kanske inte har slipat just på det... Jodå sa hon lite nonchigt, kan jag tycka men jag tänkte ja ja, det kan hon väl då.
Hon börjar, jag känner igen programmet och blir lite lugn i magen.
Domaren kliver ur bilen efter två linjer och säger: Alice du rider fel väg. Alice vänder upp och ser frågande ut, jag mumlar se där, hon slarvade och nu har hon inte tränat... Ni vet, tar ut sorgen i förväg.
Domaren ser lite konfunderad ut när Alice säger: men jag gjorde rörelsen, red som programmet är, annars hade jag ju inte varit här i detta varvet efter serpentinerna... Då säger bisittaren i bilen att jo Alice hade ridit rätt.
Det var nog lite snopet för domaren som satte sej i bilen igen....
Att då kunna ladda om, Alice som blir så ledsen när någon säger att hon gör fel, att fortsätta rida och göra det bra. Hon är väldigt stark när det gäller och poängen var inte i topp men absolut inte dålig.
Vuxna gör fel och mamma beundrar dottern. Ser på henne innan nästa klass, hon sitter på sin ponny och repeterar programmet, ponnyn halvsover med sina knoppar i manen, som är det svåraste som finns, det är ingen man som man knoppar gärna. Dottern har slitit i flera timmar och ändå kryper dom ut och spretar åt alla håll. Ponny man 2,0 kan man säga!
Jag blir lite impad över hennes målmedvetenhet och det blev ju bra med en seger i nästa klass.
När vi rullar hemåt i tid så var vi nöjda och jag fick mej en tankeställare: lita på dottern när hon säger att hon kan programmet, även om jag inte kommer ihåg med min Dorishjärna så gör hon det!
Pappan tycker att Dressyr är som att se målarfärg som torkar, hoppning är mera spännande men även han var lite trött när vi åkte hem!
Han gjorde en kul notering i början av dagen, när han höll ponnyn så tittade han ut över banan och sa: nu var det en som trillade av, det är väl inte så vanligt i dressyren väl?? Och mycket riktigt en storhäst bockade av sin ryttare på medellinjen! Lite mé är han allt!
// Tina
