Inlånad
När vi för i år stod med fakta, vår lilla klubb har inte en bra återväxt och det blir nästan inga ponnybarn som tävlar, valde vi ändå att vara kvar i Fjärås. då missar man alla roliga Divisioner som är på våren, Div 3 i hopp och dressyr, där har Alice varit sen hon började tävla så det känner hon att hon är färdig med. Men div 1 hoppning, där har hon varit en gång innan det vore ju kul, men inget lag ingen div.
Då hade vi turen, vi fick frågan om Alice ville vara med i Varbergs lag. Alice tvekade inte alls. Klart jag vill vara med. Problemet med dålig återväxt har även drabbat denna klubb och nu hade dom oturen att deras absolut bästa ekipage hade den ena sålt sin ponny och gått över till häst, den andra var bortrest. Så även med inlån så hade dom endast tre ryttare. Vanligtvis är man fyra ryttare och får plocka bort det sämsta resultatet.
Alltså lite mera press att gå nolla för dom tre som var med. Det var Felicia på sin superfina D-ponny och Moa som rider sin C-ponny. Trevliga tjejer med jordnära föräldrar, vilket vi uppskattar.
Alice är van att Diamond är den säkra lag ponnyn, inte så snabb men säker. Men nu talade han om i förklassen, det är lite för högt och du börjar bli för lång min älskade pilot, så jag vill inte.
Älskade prinsen, han vill hoppa ute eller lite lägre nu när balansen inte är vad den varit.
Det blev lite frustration för ryttaren som red lite forcerat på Frisky då istället. Då säger även hon: detta är lite fort, jag måste ha balans, ett stopp i förklassen.
Det blev lite frustration för ryttaren som red lite forcerat på Frisky då istället. Då säger även hon: detta är lite fort, jag måste ha balans, ett stopp i förklassen.
En mycket frustrerad dotter kom ut med tårar i ögonen. Då gäller det för mamma och pappa and att prata, stötta och hjälpa henne att förstå problemet, gå tillbaka och göra som Lena lärt henne.
Jag vill ha stöd och balans när jag skall hoppa, säger Frisky.
Laget gick banan, mycket solkatter och annat som störde dom lite mera orutinerade hästarna. Men vi hade tre Irländare och dom var verkligen inte berörda.
Laget gick banan, mycket solkatter och annat som störde dom lite mera orutinerade hästarna. Men vi hade tre Irländare och dom var verkligen inte berörda.
Ovanligt att ha en annan klubbs schabrak! Men vi gör så gott vi kan!
Nu mår jag illa sa Alice när lagtävlingen skulle börja. Lag i sej är en viss press, men att prestera för ett annat lag var ännu viktigare. Men tänk så här sa jag: om du inte ridit så hade dom bara ridit på två ryttare, nu blir du det extra resultatet. Mm sa dottern, satt upp och tog in all info som satt i rygg märgen, rid lugnt men med bra tempo. Inte stressa och håll stödet.
Nu mår jag illa sa Alice när lagtävlingen skulle börja. Lag i sej är en viss press, men att prestera för ett annat lag var ännu viktigare. Men tänk så här sa jag: om du inte ridit så hade dom bara ridit på två ryttare, nu blir du det extra resultatet. Mm sa dottern, satt upp och tog in all info som satt i rygg märgen, rid lugnt men med bra tempo. Inte stressa och håll stödet.
Moa var in först, en jättefin runda och felfri! Har du vatten mamma, jag är en öken i halsen sa en mycket berörd dottern, vatten?? Nej det har jag inte... Man var liksom inte van vid att det var 15 grader varmt och strålande sol!
Skämskudden fram för mamma groom....
Gå in och rid som du brukar, Lb klarar ni galant, du är den extra kom ihåg det, ha kul var mina sista ord innan dottern red in sammanbiten på banan.
Som hon red, lugnt och fint, precis som hon skulle, när hon gick i mål skrek mamma rätt ut, Jaaa Alice du är så duktig!!
Två felfria, nu steg spänningen. Ett lag innan hade tre felfria, så det hängde på vår sista ryttare, jag gick med Frisky på utsidan då Alice ville hejja på sina nya vänner, och jag hör speakern säga: där fixade du en omhoppning Felicia!! Vilken glädje!
Nu blev det spännande, Skedala som det andra laget var hade två b-ponnier, riktiga racers och duktiga ryttare som rider för kung o fosterland med sina andra ponnier!
Lagledaren Jessica pratade med tjejerna och sa att rid på men vi avvaktar till sista ryttaren för att se hur sista starten Felicia skulle rida. Moa och Alice gjorde fina omhoppningar, lite säkra men rätt snabba.
Ordern till sista start var att fläska på men håll ihop. Moa och Alice stod på utsidan, vi andra få föräldrar från Varberg satt på läktaren och bet på naglarna. Hua mej, nu är till o med jag nervös viskade pappan i mitt öra.
Som hon red, välriden ponny och storgalopperad! In på 30 sekunder och då utbrast en pappa i andra laget, nu kom Skedala som tvåa... Kan det vara sant tänkte jag??? Och visst var det så, Varberg vann!
Det var tre mycket glada ryttare som kom in på prisutdelningen!
Tänk, så det kan bli! Tala om att slå från underläge! Dom tre vann och fixade pressen.
Gissa om dottern var glad!
Gissa om dottern var glad!
Tack min vän, att du ställde upp när jag behövde det som bäst, jag gjorde lite fel i förklassen men du förlät mej och gjorde det så bra!
Vi rullade hemåt och kände oss väldigt nöjda med dagen.
Vi rullade hemåt och kände oss väldigt nöjda med dagen.
I går Tisdag var vi inbjudna till deras lagkickoff i Rolfstorp, hos Svante Johansson på Torstorps gård. Vi har aldrig varit där, känner inte Svante mera än till namn o utseende, han är ju en hopp profil från Halland.
En jättefin gård och otroligt bra underlag i paddocken, det blev första träningen ute för i år. Han sa direkt till tjejerna att ni hoppade ju i Söndags så vi gör inget stort, bara jobbar på tempo och andra saker som blir lite annorlunda när man börjar utesäsongen. Sen ändrar vi inte på några stora saker för det är första gången jag träffar några av er. Klokt tänkte jag.
Alice o Frisky inledde lite tveksamt, några stopp. Lite där hennes problem är, att hålla stödet ända fram och inte tappa galoppen. Men sen kom dom igång och som dom hoppade!
Det är just detta som är, börjar lite tveksamt och kommer sen igång och det blir jättebra!
Svante var mycket väl medveten om detta med att växa 20 cm på ett år och tappa sin balans ihop med ponnyn, hans dotter har haft lite samma bekymmer.
Pedagogisk och väldigt trevlig mot tjejerna så Alice var jättenöjd och hon sa till Svante att alla tränare vi har tränat för säger just dessa saker men hon har svårt för detta.
Pedagogisk och väldigt trevlig mot tjejerna så Alice var jättenöjd och hon sa till Svante att alla tränare vi har tränat för säger just dessa saker men hon har svårt för detta.
Vi körde lite småvägar hem i det vackra vädret, så vi så ytterligare lite av Halland. En sen kväll i April, med nordanvindarna vinande!
// Tina
