livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

CM

Publicerad 2018-01-31 14:24:28 i Allmänt,

Inom mej vet jag, man skall inte titta på vågen, man skall inte titta på cm, man skall endast känna och må bra! Jag hade en hälsogenomgång med jobbet för snart 4 år sedan, jag gick mycket, red och var aktiv varje dag. Att jag då fick domen av läkaren: på gränsen till ohälsosam övervikt gjorde mej deppig eller snarare förbannad. Hur var det med den dagliga motionen, att det skulle vara så bra. Sen dess har jag tränat, sprungit och varit aktiv på en nivå som är hög för mej och min onda kropp.
I snart 4 år alltså. Fick för mej häromdagen att jag skulle titta på måtten och kontaktade dom som gjorde hälsoundersökningen. Fick alla mått och gick glatt hem och mätte. Jag trodde typ på 10 cm för alla byxor är förstora, men icke. 2 ynka cm. Fattar ni, allt detta slit och släp. Jag började nästan gråta. Jag äter nyttigt och tänker på nästan allt jag sätter i mej. Hela tiden. Min tröst blev då Eva, min träningskamrat och fd arbets kollega. Hon sa: Men Tina det är ju 2 storlekar ner i kläder! Det är tydligen så, att mera rör det sej inte om. Men ändå, 2 ynka cm och allt slit. Har lite svårt att hitta motivationen igen, speciellt när det snöar/regnar och blåser ute. Men men det går väl över, lagom till midsommar!
// Tjockisen!

21 år sen

Publicerad 2018-01-30 08:40:16 i Allmänt,

Grattis min "lille" Emil. Idag är det 21 år sedan jag vaknade i en hast, 5 dagar för tidigt. Vaknade av en värk och sen var det full fart. Oscar som då var 1½ år gammal och en valp Foxy lämnades av hos Farmor, nu är det brådis sa jag... Vi hann ut på motorvägen, förbi Torpasjöarna när jag fick benen fulla av kylarvätska! Vi körde av vid Frillesås och körde in på ett fabriksområde. Där tvärdog den gamla 245:an. Pappa till Oscar o Emil kliade sej i huvudet, jag kan nog laga detta.... Inte nu utbrast jag rätt tydligt. Du måste ringa efter ambulans, och det nu! En kille kom ut och frågade om han kunde hjälpa till, tatuerad och såg rätt hård ut, men när han såg mej och hur det var fatt så bleknade han och drog sej bort. En dam som säkert hade barn själv var däremot trygg och behjälplig. Nu var värkarna i full gång och vi väntade på ambulansen. Den kom och jag fick lustgas, då löste sej allt kändes det som. In på BB och 15 minuter efter ankomst då föddes den lille killen. Han växte fort och hade dom första 8 månaderna kolik och jag bar o bar på sonen. Att han hade brådis ut och sen skrek av full hals har haft betydelse för hans senare liv, en tystlåten kille som aldrig har speciellt bråttom eller stressad. Lugnet själv. Det enda barnet i familjen som inte rider men han gillar djuren och är alltid behjälplig. Tur för honom att han inte var en ponnykille för han växte och växte utan hejd. Hur kunde min son bli över 190 cm!? Han har provat fotboll och innebandy, flyttade till Växjö när han var 16 år och bodde 4 år där och gick 4 årig teknisk. Student och gymnasieingenjör blev resultatet.
Min fine lille! Jag har alltid lite dåligt samvete för honom, i en hästfamilj så hamnar man lätt på undantag när man inte har samma intresse men han säger alltid att det är inte så mamma, du gör så gott du kan. Lite kaffekalas i kväll för släkt och vänner får det bli, nu när han bor hemma igen! Mamma bakade lite bullar!
Grattis igen älskade Pöjk! // Mamma

Fullt upp

Publicerad 2018-01-29 11:24:06 i Allmänt,

Det är verkligen träning och hästar som upptar mitt liv och då är vi inte inne i tävlingssäsongen ännu! Vi rullade till Tvååker på Lördag morgon, Frida Andersén heter markarbetes tränaren för dagen. En fälttävlanstjej som hade väldigt mycket gympa för ponnierna! Dom rider två och två, nästan en timme höll dom på.
Väldigt bra övningar. Jag tror att dottern är där nu, att kunna skilja på träning korta korta länga länga och sen hur man rider på tävling, för något år sen blev det lite för mycket att tänka på men nu har hon vuxit i tanken. Väldigt inspirerad åkte vi hemåt och då återstod 3 ponnier att hoppa! För nu är paddocken lagom mjuk och Malin hade lånat ut lite grindar, vatten mattor och andra tittiga saker att träna på. Först ut var prinsen, han var glad och det känns nog som att komma hem lite att rida honom.
Han hoppar högt och inte så fort, precis som han alltid gjort. När han förstår att han är färdig styr han kosan mot mamma med den blicken: En godis skall jag ha!
Sonen tog en tur och försökte skritta på sin ponny, vilket var svårt för hon ville trava hela tiden, utan sadel o träns!
Sen var det Rallys tur, han är rätt kul. En bom på marken= Krokodiler men nya tittiga hinder, inga problem.
Lite spänd kanske och någon korsgalopp men ingen tvekan här inte!
Alice bubblar över av lycka för denna ponny! Inte alltid stilrent men ett stort hjärta har han allt! Sist ut och då hade mörkret lägrat sej var Enigma, hon går verkligen från klarhet till klarhet. Inte tittig för 5 öre och hoppade allt trots det skumma ljuset.
Pga ljuset var det inga höjder men vilken glädje hon har! Skönt att jag hade sprungit på morgonen för efter så många timmar i paddocken var jag också rätt mör, så middag grillat stod på bordet när vi kom in, det är lyx! Söndag startade med en ridtur på ponnyn jag trodde var lite trött sedan passet dagen innan... Eller hur, Frisky var så glad och uppspelt att komma ut och få lite luft under vingarna att hon betedde sej som en oinriden 3 åring, skuttade, hoppade och kunde inte skritta alls. Gissa om jag har träningsvärk idag! Fick liksom ta till all min kunskap för att kunna rida, inte snyggt men funktionellt mamma sa dottern..... Sen åkte vi till Billdal för att titta på ponnytävlingar, skönt att slippa vara nervös! Blåste nästan bort där ute vid havet, tur att det var inomhus! // Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela