livetsomtina.blogg.se

Jag satt där runt bordet och åt med mina kollegor på jobbet. Rätt aktuellt nu är ju detta att åka till fjällen. Sen en och annan solsemester diskuterades också. Där satt jag, helt tyst. Inte så vanligt för att vara mej, jag brukar kunna prata om det mesta men just detta har jag inte så mycket erfarenhet av. Samtidigt funderade jag hur har dom råd?? Men jag är ju rätt snabb i huvudräkning så jag gjorde ett överslag och insåg att det hade vi också haft två gånger om året, om vi inte hade haft hästarna och allt det som tillkommer där. Rent krasst så är det så. Vi har gjort vårat val i alla år, valt detta livet. Pojkarna har åkt skidor med skolan och vänner när dom blev större. Dottern kan lära sej detta senare kanske också, just nu önskar hon inget annat än hästarna. Om man inte är stormrik , ja då får man välja. Valet är inte så svårt när jag har häst intresset själv, maken älskar dottern till månen och tillbaka så det är inte så svårt val för honom heller. Denna tiden kommer aldrig tillbaka, vi vill vara med här och nu. Läste en insändare i tidiningen Ridsport hur mycket föräldrar lägger på sina barn, både i tid och pengar. Skribenten beundrade föräldrar som oftast får mycket kritik, ponnyförälder är ett skamord nästan. Föräldrar både med och utan hästvana är stöttande, kör och lägger sin tid på sina barn, hjälper dom i vardagen och står där och fryser på träningarna. Säkert inget unikt just i ridsporten men det är ju just så, fast för mej är det ju lite enklare, som har intresset själv. Våra vuxna barn ställer upp även dom, det som krävs av dom för att hemmet och det andra behöver lite skötsel när Mamma och Johan är på väg nån stans med lilla syster. Hunden, stallet och maten som kan vara förberedd eller färdig när vi landar sent hemma. Det är ytterst få som har så mycket pengar att dom har anställd hästhjälp, inte behöver förvärvsarbeta eller har för mycket tid, dom flesta är vanliga arbetare som vi. Jag är tacksam att mina andra barn ser det dom fått, att dom inte är avundsjuka på sin lillasyster utan beundrar henne när hon gör det där vardagliga, rider i blåst och regn i mörker och aldrig gnäller. Min fina familj! // Tina