livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Du måste ringa till Kim....

Publicerad 2018-03-31 10:07:03 i Allmänt,

det sa grannen Johan för ett tag sen, du kan inte gå så här. Och det höll maken med om, ring nu Tina.
Kim är en vän vi har sedan länge från Belgien men nu boende i Holland. Den första hanen vi importerade från Belgien Carry, han bodde hos dom i väntan på att alla vacciner skulle bli i ordning, på den tiden var det lite tuffare än nu, vi pratar 2002. I alla fall har vi varit vänner sen den dagen och följts åt i livet.
Hon känner mej, vet vad för typ av hundar jag gillar och framförallt vad jag inte gillar.
Hon skrev till mej redan när Kissy gick bort, att om jag vill kunde hon hjälpa mej med en ny vän.
Sagt o gjort, jag skrev ett mess till Kim en morgon och det tog kanske en timma så ringde hon. Då hade hon först pratat med sin man och ringt min Johan för att fråga om det var ok att ringa mej. Hon visste hur ledsen jag var.
Jag har en hund Tina, det är inget fel på henne, men jag måste dra ner på antalet och hon kanske inte håller måttet rent exteriört vad jag önskar här nere i Europa. Ett år gammal och en Tina hund helt enkelt.
Jag bara grät, hulkade i telefonen och trodde knappt det var sant. När vi hade pratat länge om vad det var för en hund och hur hon var, svart trefärgad med svans, nyfiken och social tjej, så sa hon: vi har en Pembroke, kan du inte ta den också, det skulle hjälpa oss jättemycket. Hon är 3 år och champion här. Jag trodde nästan inte det var sant, för ända sedan början av 1980 talet har jag önskat mej en sån, då vår granne hade en som hette Fina.
Nu började den långa väntan och jag har knappt vågat tro det och sagt något innan dom var här.
Påsk bestämdes och i Torsdag kom Kim med familj och hundarna!
Får jag presentera min nya springkompis Blossom!
Vi har redan varit ute två gånger och det funkar över förväntan!
Den har vi Divine, det här hennes tempo vi har på vilodgarna!
Det kommer att ta tid, jag vet, men dom är så välkomna och tacksamhet är väl det bästa ordet för mina känslor just nu. Tänk att dom behövde mej just nu när jag behövde dom som bäst!
Mera uppdatering kommer, bara en liten presentation av dessa juveler.
// Tina

Avtryck

Publicerad 2018-03-28 09:26:58 i Allmänt,

Ibland går det bra, ibland lite sämre.
Sprang 5 km igår ensam, det funkade faktiskt bra. Men när jag kom hem, då stretchade jag inne och vid trappan till andra våning så ser jag hur sliten den är, fulla av tassavtryck, racer utryckningarna som hundarna gjorde när dom skulle vara först på plats att skälla om i fall att det kom någon....
Lite blandade känslor men jag är så innerligt tacksam att jag fick ha dom så många år. Saknaden efter deras personligheter kommer att följa mej länge.
Vi pratar hemma mycket om dom och hur dom skulle gjort. Igår kom grannen som förvånad öppnade ytterdörren och hon utbrast: nähä, ingen som skäller nu då...
Men som sagt, tacksam över att ha fått ha våra vänner känner vi nog alla, i så många år.
//Tina
 

Bordtennis

Publicerad 2018-03-27 13:59:57 i Allmänt,

I morse sa maken något kul som blev dagens skratt för mej.
Alltså helt ärligt, det är inte kul o gå ner och fodra på morgonen, pulsa klockan strax före 6 i snön... Jag håller med, det är en tung period att ha häst just nu...
Så här är det inte i alla sporter, typ bordtennis..
Försök och säg till Alice att hon skall börja med bordtennis, dagens skratt!
I går kväll satt hon och lyssnade på en Clinic med Sylve Söderstrand och Angelica Augustsson på Kärret. Lyssnade och hittade inspiration. Detta fick hon av Emil o Malin i födelsedagspresent, och hon fick verkligen en kick av det. Hem och ridsugen som sjutton, galopperar in och borstar tänderna. Klockan var över 21 på kvällen så något ridande blev det inte alls.
Mamma hade redan varit ute med gul ponny och ridit riktigt långt, försökt ta tillvara vädret, snövägar i skogen och lagom mjuka landsvägar att galoppera på. Vi var svettiga båda två efter detta pass. 1½ timme ute, nu är det ju lite ljusare på kvällarna.
Sen denna snö i morse igen, glad över min toppenbil i detta vädret. Halt som sjutton på vägarna neråt Fjärås.
Tja, det blir att brodda på igen och vara glad över det vita som lyser upp lite. Men var är våren??
Jag tycker tiden segar fram, längtar till Påsk och lite ledigt. Aldrig går väl tiden så långsamt som när man väntar på något gott.
Ledig, jag behöver lite break nu från allt jobb, varit mycket av den varan sista tiden, inga hundar att skynda hem till och ljusare på kvällarna gör också att jag inte behöver skynda skynda hela tiden.
// Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela