livetsomtina.blogg.se

det sa grannen Johan för ett tag sen, du kan inte gå så här. Och det höll maken med om, ring nu Tina.

Kim är en vän vi har sedan länge från Belgien men nu boende i Holland. Den första hanen vi importerade från Belgien Carry, han bodde hos dom i väntan på att alla vacciner skulle bli i ordning, på den tiden var det lite tuffare än nu, vi pratar 2002. I alla fall har vi varit vänner sen den dagen och följts åt i livet.

Hon känner mej, vet vad för typ av hundar jag gillar och framförallt vad jag inte gillar.

Hon skrev till mej redan när Kissy gick bort, att om jag vill kunde hon hjälpa mej med en ny vän.

Sagt o gjort, jag skrev ett mess till Kim en morgon och det tog kanske en timma så ringde hon. Då hade hon först pratat med sin man och ringt min Johan för att fråga om det var ok att ringa mej. Hon visste hur ledsen jag var.

Jag har en hund Tina, det är inget fel på henne, men jag måste dra ner på antalet och hon kanske inte håller måttet rent exteriört vad jag önskar här nere i Europa. Ett år gammal och en Tina hund helt enkelt.

Jag bara grät, hulkade i telefonen och trodde knappt det var sant. När vi hade pratat länge om vad det var för en hund och hur hon var, svart trefärgad med svans, nyfiken och social tjej, så sa hon: vi har en Pembroke, kan du inte ta den också, det skulle hjälpa oss jättemycket. Hon är 3 år och champion här. Jag trodde nästan inte det var sant, för ända sedan början av 1980 talet har jag önskat mej en sån, då vår granne hade en som hette Fina.

Nu började den långa väntan och jag har knappt vågat tro det och sagt något innan dom var här.

Påsk bestämdes och i Torsdag kom Kim med familj och hundarna!