livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Det gick så snabbt

Publicerad 2018-10-24 09:02:53 i Allmänt,

På väg hem, jobbat hela dagen, tränat på lunchen, handlat mat på Ica, suttit i bilkö för dom håller på att asfaltera om Hällingsjövägen, kör sakta är rädd om gubbarna som går längs vägen, vill inte att bilen får massa stenskott av den nya asfalten. Hamnar lite efter bilarna framför och skall snart svänga av hemåt då säger det pang. En millisekund ser jag ett rådjursöga framför höger framlykta sen smäller det.
Det smäller innan jag hinner få foten på bromsen. Jag kör i 60 km på 70 vägen med en hel radda bilar efter mej. Smällen är ofattbart hård. Jag tvärstannar och fipplar på hazarden. Ny bil, vart sitter den.... Jag hoppar ur bilen och ser den stora bocken ligga i diket på andra sidan, vriden i en konstig ställning. Nej nej nej skriker jag och tar mej för huvudet, varför vet jag inte... En gullig kille i första mötande bilen kommer fram och frågar hur jag mår, jag är jägare så jag vet hur det funkar. En man i första bilen bakom skriker till honom frågan om han har en kniv. Inte, då springer han tillbaka till sin bil och hämtar en morakniv. Det är bråttom, den stora bocken lider. Då ser jag att mannen med kniven är min granne som är storjägare och har jakten på Rossared. Johan heter han och han böjer sej över bocken som sprattlar till och fotar en klöv i pannan på honom, ögonbrynet spricker och glasögonen far all världens väg. Jag vänder mej bort, så tacksam att han hjälper mej men att jag orsakat den stackars bocken ett sånt lidande. Allt händer på en minut. Johan kommer upp ur diket, blodig på kavajen och skjortan, han kom direkt från sin chefstjänst ute på Volvo..... Allt är absurt. Du måste ringa polisen säger han, så kontaktar dom markägarna och jägare...
Det tar någon minut och då börjar bilar i kön tuta, hur kan man bara tuta det har hänt en olycka!
Jag flyttar bilen, ser att extraljusen är kraschade, bågen inböjd och även ena sidan på spoilern är lite skev. Bara materiella saker, själv rullar tårarna, jag står vid sidan av min bil och ser mej i backspegeln, helt likblek och skakar i hela kroppen. Ringer till maken, bara skriker innan jag samlar mej och inser vilken ofattbar tur jag har haft att det i bilen efter sitter en man med kniv som kunde hjälpa djuret, dom andra två fina killarna som tog hand om mej och pratade lugnt och verkligen gav ett lugnt intryck.
Jag hämtade mej lite, andades och gick för att märka ut platsen.
En spånsäck fick duga, tack o lov för snöpinnar!
Jag satte mej i bilen, ringde 112 och blev kopplad till Kungsbacka polisen som det dröjde över en halvtimme innan dom svarade. Men hon var helt lugn, frågade hur jag mådde och vad vi gjort.
Så mycket jag åker på dessa vägar dagligen med mycket djur, första gången det hänt. Och då har jag den otroliga turen att ha rätt människor i bilarna runt omkring mej, jag kunde varit helt ensam.
Stackars bock, men det gick snabbt för honom.
Tacksamhet är väl ordet som ligger närmast när jag lugnat ner mej.
// Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela