livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Länge sen

Publicerad 2018-10-22 08:08:28 i Allmänt,

Förstår inte vart den lediga tiden tar vägen... Det är lite samma varje helg, springa, träna och försöka se till familjen.. vips så är det Måndag igen. Får väl summera dagarna.
Torsdag, Rally har varit något med, kan inte riktigt ta på det och var rädd att något satt i sen han kraschade så jag ringde ut veterinär Johan. Alltid lika proffsig och han böjde och jag sprang. Han har liksom följt Rally sen han kom så han vet hela historien, då våra barn tränar tillsammans både hos Lena och på Midi.
Inget i benen, lite öm i ryggen men mycket bättre än han varit, helt säkert därför det hände i Frillesås men att vägra gå över ett enda hinder i klass nr 2.
Sen fick han fram visitertången och hittade i hoven en ömhet, troligen pga för små skor. Han skoddes ju lite tidigare än han skulle i somras för vi skulle till Öland just när det var skoningsdags, så det blev för långt till nästa gång, han har ju lite fullblodshovar så det är noga att det blir rätt. Nu har dom vuxit iväg igen och han behöver en annan typ av skor som inte klämmer när hovarna drar iväg. Henke hovis kommer i veckan och fixar detta och vi hoppas att det blir ok sen, men annars får han lite antiinflammatoriskt i nästa steg, men behövdes inte nu. Gissa om dottern var lättad, ögonstenen är viktig för henne!
Fredagen var tidig, för Alice skulle vara med på sin andra älgjakt. Förra året var hon också med och tyckte det var intressant. Då såg dom rätt mycket djur och Alice var så intresserad av hur hundarna jobbade.
Tidigt på pass och hon ringde mej 09:15 väldigt skakig på rösten, älgfrossa kallas det.
Pappa har skjutit en älg, jag sitter jämte åh mamma fick hon fram. Tala om att verkligen se allt på nära håll!
Pappan är en duktig skytt så den föll med en gång men att få uppleva just detta var stort för henne!
Hon är ju som mej lite med att släcka ett liv men samtidig så vet hon när vi kör på dom vägarna varje dag till Lena hur ogärna vi vill ha en älg framför bilen.
Själv tycker jag att det är bra att barnen får lära sej om liv och död, hur man jagar för att gynna djurstammarna och det med stort förtroende och försiktighet som man jagar. Ingen hetsjakt. Alla mammor kanske inte håller med mej men jag tror på detta.
Lördag morgon, en tävlingsdag grydde... Till Alingsås denna gången. Först ut i Lc på Frisky, för det var egentligen Rallys klass men ville inte starta honom när han var öm och kanske bra att gå ner till en lägre klass när det är första starten inomhus för säsongen. Med facit i hand blev det väldigt bra för varken Frisky eller piloten var på hugget.
Dom brukar vara ett bra team men piloten kände att ponnyn verkligen inte var sitt vanliga jag inne i mörkret i ridhuset. Ute var helt ok en härlig höstdag som denna.
Men piloten var stressad, framridningen var totalt kaos för två b-ponnier var alldeles för sena och Alice fick inte sin tid tyckte hon, det går som en röd tråd ner i Frisky när piloten är ur balans.
Sen blev det full fart på framridningen och små barn på små ponnier med alldeles för många ryttare inne på banan, det snurrade även i mitt huvud!
Nåväl in på banan men det saknades energi, klämde över ponnyn och ett stopp blev resultatet.
Tårarna rann, ingen bra känsla, helt uppriven att känslan var borta. Mamman blev lite barsk och talade om att jag ser till att hon får sin tid som hon skall ha, hon behöver inte oroa sej och lita på att coachen fixar. Bara tänka positivt. Ännu mera tårar trillade...
Vi laddade om, fikade och fick vänta en evighet.
Andra klassen Lb kändes lite bättre, piloten var lugn men Frisky hade tappat geisten. Men med lite smackande och lock o pock fick dom till en bra grund, dock stod hon emot även här. Men så kommer dom till omhoppning och då blir både pilot och ponny helt annorlunda! Tänder liksom till. Darr på ribban på sista hindret, idag var det den dagen som bommen valde att ligga kvar i skållan.
Bra tid, hon är duktig på detta lilla damen och seger!
Men Frisky var inte på hugget, ville inte ha moroten efter rundan vilket aldrig händer. Drack massor både vid transporten och när hon kom hem, men dagen efter var hon sej själv igen.
Det blev en lång dag och vi valde att köpa med mat hem, något vi sällan göra men idag satt det fint!
Söndag morgon gick jag en promenad med hundarna och njöt av att bara andas lantluft!
Låg himmel, grönt och gula toner i ett. Jag tänker mycket, har en del i ryggsäcken och försöker andas ut det hela. Inte alltid så lätt men en dag hemma lättar lite.
Man tager vad man haver tänkte jag när jag skördade tomaterna vid stallet och lånade med en hjälm upp till huset!
Nu har jag mycket krossade tomater i frysen inför vintern!
Alice red Frisky ut med Emil, Enigma tränades i paddocken och sen var hon lite mera ridsugen så då valde hon att rida storhästen Flash. Gick rätt ok faktiskt. Oscar tömkörde Sweetie och den enda som inte fick sitt igår var denna lilla söting..
Men är man så söt får man en morot ändå! Minishettisen Akleja som är hagkompis med Enigma.
En eftermiddag i växthuset, nu har jag snart flyttat in alla pelargoner så det börjar se lite öde ut...
// Tina
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela