Detta med att det är inte slut förrän...
sista ryttaren ridit! Det är verkligen så i Fälttävlan.
Vi tar det från början. Jag gick upp i ottan, sprang mina 5 km , det var tufft för kroppen känner av hösten så både höfter och bäcken skaver men en glad hund med mej gör faktiskt saken lite lättare! Sen frukost, fortfarande en o annan jordgubbe och ett gäng smultron!
Lite stress iväg, mamma har lätt för att bli stressad när jag inte vet exakt hur allt går till, hoppning i vanliga fall känner man till men detta är lite luddigt...
Det hade regnat rätt mycket så vi visste att det var kladdigt, all ridning ute. Dressyren var ju ett rätt svårt program i mina ögon, det upptäckte vi i Måndags, så det har filats hela veckan på detta. Veterinärbesiktningen gick galant och vi sadlade för dressyr.
Framridningen var som sagt rätt kladdig...
alla hjälper till att putsa innan start.
Det blev riktigt prydligt, piloten kunde programmet och ponnyn var fin. Dom vill som vanligt ha ihop henne lite mera men både skänkelvikning och galopp på båge utan ombyte flöt fint! Balanserat är väl mammas uttryck. Fadern i huset hade koll på % och kunde stolt meddela att 64,2 % blev det. Alice bara gapade, va?? Så mycket??! Det var värt dom timmarna i paddocken , helt klart!
Sen till hoppningen, maffiga hinder och Alice stegade kombinationen. Det är svårt avstånd, skall passa B, C och D ponnier, vilket gör det svårt. Allt blev jättebra, alla språng och ingen tvekan innan just kombinationen. Jag tror att Friksy som gammal tävlingshoppponny vet hur det skall kännas, hon är rädd om sej och när det inte stämmer backar hon ur lite. Avståndet stämde inte och två stopp på B hindret. NEJ, jag kände hur marken rämnade, inte ett till för då får vi inte rida terrängen..... Galopp Alice försökte jag stötta i min maktlöshet på utsidan, tänk bara galopp och framåt. Hon tog sats och se, så bra dom kom över! I mål med 12 fel men ändå, i mål och vidare till terrängen. Lycka men lite moloken pilot. Hamnade på sista plats än så länge.. 11 startande.
Upp till Lundåkra och den fina banan där. All heder till Göran som är banägare, verkligen proffsigt gjort och han jobbade hela dagen med att fylla på sand där det släppte lite, traktorn gick medans ritterna gick!
Om man tittar på VM så är hindren jättefina, men dessa var inte långt efter!
Gå banan är det som gäller, när man gått upp till P80, då får man inte ha med sej ponnyn.
Vi hoppade inte kanoterna, och stövlarna var inte helt täta...
Toan, det ständiga gisslet i hästvärlden är löst på bästa sätt här, ser utifrån ut som ett utedass men se så fint!
Bakom kan man även tvätta händerna, en lyx utöver det vanliga!
Vi satt länge o tittade på P90 och sista ryttaren där gick omkull, det finns ju alltid ambulans på plats i denna sporten, men dom i sin tur fick vänta på nästa innan man kunde fortsätta tävlingen.
Träningskompisen hos Lena, Felicia med pappa tyckte det verkade så kul, så dom åkte ner bara för att titta, det är kul tycker jag! Härligt med engagerade människor!
Alice var nog lite dämpad inför starten, det fanns liksom inte nåt att rida för kände hon som hon brukar, ligga sist kändes ju sådär.. Mamma and skulle peppa och motivera. Ta det på rutinkontot och få till en bra ritt var mitt råd. Rid på redan på första hindret, tveka inte för då tvekar hon.
Dom kom iväg och redan på andra hindret kände jag i magtrakten att detta ser ju väldigt bra ut.... trean graven gick bra sen kom stora lådan med ris i uppförsbacken som Alice själv kände var tuff, men det gick som en dans, upp i stenröset och nerhopp, inga bekymmer sen flöt det liksom på, lite tveksam galopp i nerförsbacken men sen vatten och rishäckar bara flöt! I mål, jag skrek rätt ut, vilken fin ritt!! Alice bara sken som en sol, som det kändes!! Frisky sneglade åt den lyckliga mamman, vart är min godis!!
Vi skrittade av och gick bort mot transporten. Helt utmattad kände jag mej men så lycklig, en sån runda!
Det kom en annan MIDI tjej och sa att speakern hade ropat på Alice säkert 10 gånger, inget allvarligt men skulle infinna sej snarast hos domaren... Lite undrande gick dottern bort, jag skickade med pappan med alla papper, var det något som var missat...
Tillbaka kom en lycklig tjej, Mamma dom vill låna in mej till Lag SM om två veckor till Fjärås hoppryttares lag, det får jag väl?? Om hon fick, mammas hjärta. Vilken revansch på en tråkig start på dagen! Tävlingen är verkligen inte slut förrän sista momentet är över! Kvalad till SM, vilken dag!
Inte nog med det, DM för Halland avgjordes och med den bra terrängen blev Alice trea!
Det trodde jag aldrig sa hon lite förläget..
Men så kul detta var.
Anna Felé som är grunden i Midi och tränare i terrängen var mycket nöjd och Alice var jätteglad att få visa upp att hon tränat mycket och trivs i denna miljön.
Vi var rätt så lättvaggade när vi väl landade hemma. Hela familjen somnade rätt fort....
// Tina
