Ibland undrar man..
..hur mycket som kan gå galet på en vecka.
Igår bråttomdag, hämta reservdelen till min bil, hämta dottern vid skolan så hon hinner i god tid göra lite läxor och förbereda sej inför träningen. Skynda skynda från jobbet, som också kräver sin tid och uppmärksamhet!
Vi landar hemma i ett huj, skall sätta för transporten innan nåt annat görs, har aldrig haft på transporten för nya Volvon, men det funkade ända tills Alice skulle sätta i ljuset, mamma den har fastnat... Fastnat sa jag, och påminde mej om hur vi gjorde när vi sist tog av släpet. Jodå, släpet började ju rulla, Johan drog handbromsen och släppte den sen för vi var ju lite stressade då vi skulle felsöka felet på pickupen. Då hamnade kontakten i kläm, så när vi väl fick loss den igår ur klämman vid handbromsen, ja då såg den ut som en blomma, milt sagt. Plasten spretade åt alla håll. Jag kände, all energi rann ner i tårna, tårarna brände bakom ögonen och jag sparkade till bilen och sa några väl valda ord... Stora sonen anlände och han o dottern hämtade eltejp, allt går med eltejp mamma.... Lätt hysterisk ringde jag runt och försökte få tag på en transport hyfsat nära men dom var inte där, dom stod på annat ställe men Malin, hon skulle ju hit med Emil o rida, kunde hon ta med sin? Jodå, inga bekymmer men då ropar sonen, jag har fixat det mamma, du kan lugna ner dej! Och det hade han verkligen gjort med lite lugn och eftertänksamhet pillade han ihop kontakten och fick ljuset att funka!! Det var en mycket tacksam mamma som ställde sej att terapisteka pannkakor till familjen, tänk så fin familj jag har, vi klarar det mesta! Inte mamma kanske men familjen tillsammans....
Nåväl vi rullade mot Lena och Frisky fick åka med denna gången, nyklippt för att inte dö av värmeslag i manegen! Hon var väldigt lurvig nu, dom går ju fortfarande ute dygnet runt och var är 23 grader när vi kom upp!
Rätt intressant med idrottspsykologi för växande barn... Lena hade en hel föreläsning om detta för hon märkte att när Alice travhoppade och då fick några stopp, det är svårt för henne och då tappar Frisky modet, det behöver inte ens vara någon höjd på hindren utan det låser sej. Dottern blev väldigt moloken och tappar sej själv lite. Det hände aldrig när hon var 10 år kan jag tala om, då var det Diamond och bara full fart! Men nu 13 år gammal är det känsligare. Det är bra med Lena, hon läser av situationen och höll liksom en miniclinic om att inte ta bort sådant som är svårt utan utmana sej själv och inte göra så stor sak av hela saken.
Det blev bra, jättebra faktiskt. Jag filmade och Alice analyserade det på kvällen och skrattade mest åt det hela, just det, det felet gör ju jag, när jag ändrade på det så blev det ju riktigt bra mamma utbrast hon.
Visst blev det bra, sista sprången var otroligt bra och Frisky frustade och sneglade på mej, får jag godis nu matten, jag är ju jätteduktig!
Vi landade hemma, sonen hjälpte Alice själv blev jag en väldigt dålig verkstadstjej, vad kan jag av sånt här??
Inte mycket nytta gör jag här...
Men lite uppmuntrade ord och hålla lampa service kunde jag bidra till, så vips så var min bil lagad. Bröstet svämmade över av tacksamhet, det är fina människor som hjälper en dam i nöd!
Men lite uppmuntrade ord och hålla lampa service kunde jag bidra till, så vips så var min bil lagad. Bröstet svämmade över av tacksamhet, det är fina människor som hjälper en dam i nöd!
// Tina
