livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Att nå sina mål

Publicerad 2019-02-25 09:51:56 i Allmänt,

Då var Alice där, med Frisky. Målet för dom har varit länge att göra ett bra kval till Sverigeponnyn, fd GP ponnyn som Frisky lånades ut till och var med på Scandinavium för 4 år sen. Jag var osäker på att det blev tävling ända till samma morgon, det sprids en del smitta i Sverige och många tävlingar var inställda. Men det blev av, inte så tidig start utan vi hann med att springa och mocka innan vi begav oss till Alingsås. Förklass Lb hade vi anmält till. Vi gick banan ihop, var inte helt överens om vilka svängar som skulle tas i omhoppningen, jag var lite envis och tryckte på att denna klassen inte var den viktigaste utan skulle vara inkörsporten till huvudklassen. Alice är ju väldigt säker på Frisky nu förtiden och vet vad hon gillar och då vågar dom mycket ihop. Rundan var jättefin, piloten fick till väldigt bra språng och Frisky var jätteglad. Hon älskar ju detta, att få visa upp sej och att hoppa! Dock valde piloten med lite eftertanke att lyssna på mamman och det blev inte en vinnartid, men en väldigt bra runda.
En fin tredje placering blev resultatet. Frisky var i sitt esse, frustade och var överlycklig på ärevarvet! Kvällen närmade sej och vi satt på läktaren och funderade över banan, lyssnade in när stildomaren och banbyggaren diskuterade distanser och antal galoppsprång... Alice lyssnade och lyssnade, stegade och funderade. Själv var jag som ett vrak, glädje att hon nått dit hon gjort, stolthet över ekipaget och sorgen över att nu är det snart över, Frisky skall hitta en ny liten mindre ryttare som hon kan glädja... När startsignalen ljöd då rann tårarna nerför mina kinder. Hinder efter hinder, inte en tvekan, exakta galoppsprång och distanser. Så fint och proffsigt! När hon hoppade sista hindret forsade tårarna fullkomligt ner och jag tog hulkande emot den lyckliga piloten på utsidan. Jag satte allt mamma, alla distanser, alla språng och kunde verkligen inte gjort det bättre, underbara Frisky som ställer upp till 100 %! Att försöka få fram en morot när man inte ser, snoret rinner och man skrattar genom tårarna var inte lätt, Frisky blev lite irriterad på den snörvlande mamman, ge hit min morot!!
Så säkert! Det blev en lång väntan, dom 3 första av 47 starter gick till Scandinavium, 11 placerade och dom 6 främsta skulle in till häst.
Så nära, riktigt nära.. Men som sagt, Alice kunde inte gjort det bättre och hon var jättenöjd! Först sa Alice jag tar inte in henne på prisutdelningen, hon kanske är trött... Men gick ändå o värmde henne lite lätt.
Det var en mycket taggad Frisky som gick in på prisutdelningen, trött var hon knappast och hon älskar ju detta. När domaren ropade upp deras namn och berättade att denna fina ponny är till salu visade hon upp hela registret, piaff, passage och levad!
Inte helt lätt att få en bild mitt i natten på ett mycket glatt ekipage!
Måste säga att jag saknar Robban i dessa lägen! Vad är en mobilkamera... Vi rullade hemåt i natten, glada och trötta. Jag själv var otroligt stolt över min dotter, hon har ytterligare en gång bevisad att hon är bäst när det gäller och ödmjuk mot sin ponny. Att vi missar Mord och Mello en Lördagskväll, vad gjorde det efter en sån upplevelse! Lite tom inombords, nu är vi här i ett vägskäl. Men mamma, du måste tänka på Frisky, hon vill inte kuska runt med dej i skogen två gånger i veckan, hon vill ju vara här, tävla och göra det hon är skapt för tröstade dottern, hon är så klok min fina dotter.. Men jag fick äran att skritta henne dagen efter, ut i skogen och bara slappna av tänkte jag...
Ser ju mysigt ut, men när vi kom till Galoppvägen så fick mamma känna på att det är inte en skogsmulleponny, men snäll som hon är tar hon faktiskt lite hänsyn och kunde med lite övertalning om mammans ålder, trava om än lite fort.. // Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela