livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Snön faller

Publicerad 2017-11-19 13:46:59 i Allmänt,

Nu faller västkustens första snö för säsongen. Jag är en av dom som inte gillar snö, allt blir så mycket jobbigare och tyngre även om det är fint att titta på. Sen kroppen, den säger verkligen upp sej inför snöfallet, så jag visste redan i mitten av veckan hur det skulle bli. Vi var på Tjolöholms julmarknad i Fredags kväll, jag hade sprungit efter jobbet tillsammans med maken och vi inväntade dotterns ridning innan vi gav oss iväg. Det är lite mysigt, vi åt middag där och handlade lite honung i olika smaker och sill.
Maken blev lycklig, arbetskamraterna var där för att dom lagat strömmen och skulle ta med sitt dieselverk när dom stängde, så han var liksom mitt i som vanligt! Lördagen var seg, hade ont precis över allt. Jag gick en långpromenad i det vackra vädret som kom lite fram på dan. Emil och Alice red under tiden.
Hundarna var glada, Kissy fick faktiskt höra av Emils mormor att hon var en unghund, det är ju hedrande när hon är över 11 år fyllda!
Det är inte så lätt att hålla motivationen uppe när det gör så ont hela tiden men jag sparkade igång mej och målade resten av taket som behövdes bättras på, och sen spacklade jag över skruvhål och skarvar. Vi hade tidigt på morgonen varit och sett på tapeter, det blir en hästvägg även i detta flickrum! Jag visste ju att vädret skulle slå om så 07:00 stod klockan på Söndag morgon. Både Alice och jag vaknade till tonerna : Vi har det bra, vi här bak i bilen...... Vi skrattade faktiskt lite nyvakna som vi var. Jag tog hundarna, gav mej ut o sprang, Alice sadlade Frisky, hoppning hemma på schemat. Så när jag kom tillbaka så var dottern uppvärmd. Vi hoppade och tränade på att ha lite kortare tyglar och ändå behålla energin framåt. Det gick bra och sänkte ner för att avsluta lite lågt. Höjden är inga bekymmer nu och flytet sitter bra! Vi var hos Aggis och Wilma vid 10 för att åka med dom och provrida en häst hos Cathis, den heter Silvia och är en skimmel. Men så det började snöa! Där är min värk tänkte jag. Vi kom knappt upp för backarna i Landvetter. Nu hade vi inte vår eller Aggis bil utan hennes mans som är en "vanlig" bil. Cathis jobbade så Frida hjälpte Wilma att prova, det blev att dom red ut en sväng för snön bara packade sej i hovarna. Vi gled runt och pratade med resten av teamet och goa Ida var ju där, det blev Alice så glad över! Vi gled neråt motorvägen i lugn takt. Väl hemma var det lite snö men inte alls så som där! Det blir en del pyssel i nya rummet för mamma även nu. Kör försiktigt mina vänner! // Tina

Att vara så glad över att få tävla

Publicerad 2017-11-17 14:32:17 i Allmänt,

Jag letar ibland efter kort i gamla datorn. Denna bild har vi uppsatt i ram här hemma, den visar verkligen vad Alice älskar! Och med den ponnyn som hon älskar mesta av allt. Är så innerligt glad och tacksam över att dom fått så många år ihop. Jag hoppas att Alice intresse håller i sej och att hon får vara lika glad även i fortsättningen. Hon kommer att bli en trulig tonåring säkert som många andra, men glädjen med sin ponny hoppas jag finns där alltid.
// Tina

Vad lär vi barnen?

Publicerad 2017-11-17 07:20:29 i Allmänt,

Hamnade i en rätt intressant debatt igår. Debatt o debatt är väl att ta i... Det började med att jag fick höra att en tjej som går på gymnasiet med hästinriktning skall byta för hon mår inte bra där för hennes sk kamratar i stall och skola är stygga. Hon har dåliga hästar, hon rider dåligt, hon är en tråkig attityd och jag vet inte hur mycket kränkande saker hon fått höra. Tjejen i mina ögon som jag känner vagt, har inte några proffsponnier på nåt vis men hon är duktig och sliter och tränar med det hon har. Jag tänker ofta på att om hon fått bättre ponnier så vore hon i absoluta toppen, men säkert som hos många andra är det priset som avgör. Få är dom som har råd att köpa dom där "rätta" ponnierna. Hon har en sponsor som hon är stolt över och bär kläder med namnet på, vilket många hästintresserade ungdomar gör idag, för att få det lilla extra tillskottet i kassan. Det blir allt vanligare, och inget konstigt med det i dagens läge. Nu skall hon byta skola, byta sin dröm för att hon orkar helt enkelt inte längre. Vad är detta, får det gå till så? Vi rannsakade faktiskt oss vuxna igår när vi pratade om det, vi är ledstjärnona och skall lära våra ungdomar vad som sägs och vad man skall lägga sej i. Har en vän som är i färd att köpa en ny häst, sa också häromdagen att vad vi än köper kommer folk ha åsikter som vem vi köpt av, ålder, typ, kön och allt vad man kan komma på. Visst så är det, vi har åsikter om precis allt. Är det detta vi lär våra barn hemifrån? En nära vän köpte storhäst till sin dotter i väldigt tidig ålder. Jag tyckte detta var mysko och undrade förstås varför men kände inte då vännen så nära att jag frågade rent ut. Det pratades mycket om detta runt omkring. När jag efter många år fick reda på anledningen, att dom helt enkelt fick ta den chansen att ha häst som gavs, annars blev det ingenting, ja då kände även jag att jag varit lite snabb att "döma" själv, inget jag pratat med mina barn om utan i mitt huvud. Många pratar med sina barn om åsikter, det kanske inte är så konstigt att det blir åsikter gentemot andra ungdomar sen kanske? Idag vet jag att min nu väns dotter mådde jättedåligt att alla pratade om att hon inte red ponny, tappade sina ponnyvänner för detta. Blev utanför. Är det resultatet nu, för denna aktuella stackars elev, föräldrarna har nedärvt till sina barn, hur man pratar och hur man nedvärderar någon annan när man vågar sticka ut och gå sin egen väg. Även om jag kanske inte tycker detta är rätt väg så får man precis som i resten av livet acceptera andras val. Tjejen får lämna sin dröm, för andras åsikter. Det kan aldrig vara rätt! Jag tror att i många fall är det avundsjuka som föder detta beteende. Det är osäkra individer som önskar att dom vore mera som....... Våga stå för sin väg, våga sticka ut. Det är inte hon som skall behöva ge upp sin dröm, det är sk vännerna som skall flyttas på.
// Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela