Det kändes lätt....
.... i morse när jag sprang, tog med mej båda hundarna och fick hålla ett lägre tempo, lite för varmt för Kissy än, hon vaknar mera till liv när det blir höst på riktigt.
Jag sprang "bara" 4,3 km på ca 6.23, det var långsamt och kort. Det kändes verkligen så. När jag tänkt efter lite så är det ju inte det, för några år sen så fanns det inte på kartan att springa över två km på under 7,30.
Känslan när jag kom hem var lite snopen, jag brukar vara tröttare. Ja ja, man skall ju springa lite lättare emellanåt och båda hundarna var med, viktigt i mitt hjärta det med.
Sprang längs stora vägen ner, mötte några bekanta och en morgon glad mamma tutade. Det är himla skoj, jag blir lite glad i hjärtat. Känns nästan som hejja hejja!
Första morgonen med reflexväst, nästan lite deppigt. Men det är inte mörkt men springer jag längs stora vägen och det är lite skumt i svarta kläder, ja då vill jag synas lite mera. 06,30 på morgonen är det flera än jag som är lätt sömniga..
Gick samma sträcka häromkvällen och det är verkligen vackert!
Det luktar så gott ute nu, mogen säd blandat med slaget gräs. Lite antihistaminer är på sin plats om lungorna skall fixa flåset men annars är det en skön känsla.
I kväll börjar träningarna för Lena igen, så nu är alla rutiner på plats. Om alla är friska o glada planerar vi att hålla på med träningen fram till höstlovet, sen får alla lite semester i olika omgångar.
Känns nästan som vi tävlat av oss lite i sommar, nu blir det lugnare.
// Tina
