Lucia
För första gången på 19 år så var det inget luciafirande med barnen. Nu är minsta barnet så stort att det finns ingen dagmamma eller skola som vill ha med föräldrarna.
Vad gör man då, jo i regn och rusk begav jag mej till ridskolan där Emil, den mindre skulle rida luciatåg med sin grupp.
En skön känsla, att helt frivilligt åka och titta, inget mek med att pyssla och ta med saker, bara att njuta.
Det är mysigt och hör liksom till. En ponny bockade i sin lucia glädje av sin ryttare och en annan tände till i galoppen, men över lag gick det bra.
Varm glögg och pepparkakor och julsång, vad kan man mera begära!
// Tina
