21 år sen
Grattis min "lille" Emil.
Idag är det 21 år sedan jag vaknade i en hast, 5 dagar för tidigt.
Vaknade av en värk och sen var det full fart. Oscar som då var 1½ år gammal och en valp Foxy lämnades av hos Farmor, nu är det brådis sa jag...
Vi hann ut på motorvägen, förbi Torpasjöarna när jag fick benen fulla av kylarvätska! Vi körde av vid Frillesås och körde in på ett fabriksområde. Där tvärdog den gamla 245:an.
Pappa till Oscar o Emil kliade sej i huvudet, jag kan nog laga detta.... Inte nu utbrast jag rätt tydligt. Du måste ringa efter ambulans, och det nu! En kille kom ut och frågade om han kunde hjälpa till, tatuerad och såg rätt hård ut, men när han såg mej och hur det var fatt så bleknade han och drog sej bort. En dam som säkert hade barn själv var däremot trygg och behjälplig. Nu var värkarna i full gång och vi väntade på ambulansen.
Den kom och jag fick lustgas, då löste sej allt kändes det som. In på BB och 15 minuter efter ankomst då föddes den lille killen.
Han växte fort och hade dom första 8 månaderna kolik och jag bar o bar på sonen.
Att han hade brådis ut och sen skrek av full hals har haft betydelse för hans senare liv, en tystlåten kille som aldrig har speciellt bråttom eller stressad. Lugnet själv.
Det enda barnet i familjen som inte rider men han gillar djuren och är alltid behjälplig. Tur för honom att han inte var en ponnykille för han växte och växte utan hejd. Hur kunde min son bli över 190 cm!?
Han har provat fotboll och innebandy, flyttade till Växjö när han var 16 år och bodde 4 år där och gick 4 årig teknisk.
Student och gymnasieingenjör blev resultatet.
Min fine lille!
Jag har alltid lite dåligt samvete för honom, i en hästfamilj så hamnar man lätt på undantag när man inte har samma intresse men han säger alltid att det är inte så mamma, du gör så gott du kan.
Lite kaffekalas i kväll för släkt och vänner får det bli, nu när han bor hemma igen!
Mamma bakade lite bullar!
Grattis igen älskade Pöjk!
// Mamma
