livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Uppladdning på rätt sätt?

Publicerad 2018-05-21 08:26:04 i Allmänt,

Vi har lärt oss, att skall man prestera skall man ladda upp på rätt sätt. Inget konstigt med det, ge sej själv och kroppen rätt förutsättningar.
Så blev det inte denna helgen, inte inom något område...
Planen var att Alice skulle rida Sugar Cup med Rally. Problemet som uppstod häromdagen var att vi köpt en ny studsmatta, Alice älskar sin matta och den hade blivit för gammal så en ny inhandlades.
I Fredags fick vi åka till akuten för då hade hon så ont i sidan att hon inte visste vad hon skulle göra. En muskelsträckning eller muskelbristning var diagnosen. Voltaren och vila, rida ja om det inte gör ont sa läkaren. Alice är tapper ialla lägen men detta har nästan knäckt henne.
Uppe på detta fick hon utslag av Voltaren krämen och dom har bara exploderat!
Men vi gav oss av till Sugar på Lördag morgon, inte speciellt utvilade.
Rally är ju en klippa, han tyckte det var så kul att få komma ut och terrängen är ju hans stora intresse helt klart!
Vi var denna gången på Lundåkra, ligger i Kvibille så det var en bit att åka. Som vanligt på denna banan var det smyckat och gjort så jättefint, hejja Anna o co!
Kronblom har lagt sej och vila på sin soffa! Men hoppade över honom gjorde Rally utan problem!
Emil var där senare på eftermiddagen och Diamond skötte sej galant. Även en klubbkompis Clara provade detta och blev väldigt förtjust i upplägget, vi hoppas på en fortsättning där!
Söndag morgon, högst 3-4 timmars orolig sömn, mycket ont och jag var väldigt tveksam när jag väckte Alice på morgonen... Skall vi verkligen åka. Uppridning först och sedan div 1 finalen för Varberg nere i Halmstad. Jag vill grät Alice, mamma det gör ju inte ont när jag rider!
Vi rullade strax efter 7 på morgonen, Emil o Malin skulle starta lite senare men åkte ändå i tid med oss.
Vi kom ner och Alice red upp, fick väldigt bra omdöme, Alice var så glad och stolt över sin fina Rally, hon älskar verkligen honom! Han tyckte det var kul och ville säkert hoppat mera men vi broddade av och ställde in honom till Diamond, Malin fick ta med honom hem när hon var klar med sitt. Diamond var lite tröttare idag men gjorde det han skulle och Emil fick även han ett bra omdöme.
Vi gav oss av med Frisky i transporten ner till Halmstad. När jag körde ut på motorvägen kände jag att min gamla trotjänare till Volvo inte riktigt var på hugget, det ven lite i fläkten trodde jag. Men den sackade mer o mer... Det är min stora skräck, att bli stående på motorvägen med häst i släpet så jag fick på riktigt panik. Men vi tog oss på motorvägen till avfarten vi skulle och rullade in mot stan. Så står det motorfel, stäng av bilen.... När jag körde lite fel i min stressade hjärna och hamnade precis utanför Halmstad sjukhus rusade motorn och ett stort svart moln syntes..... Nu är den död skrek jag och rattade in på en parkering, tur som en tok att det var ledigt!
Nu var det snabba pix som gällde, ut med ponnyn som är lugn o trygg i alla lägen, sadla på med allt som skall på för tävling. Dottern satt i baksätet med tårarna rullande ner för kinderna. Bara jag kommer upp i sadeln gör det inte ont längre sa hon tappert.. Även då tänkte jag, vi gör inte detta, vi startar inte men hon ville så gärna, det var ju debut i La för hennes del med Frisky.
Snällare ponny får man leta efter, så cool. När vi står där mitt i stan kommer en sköterska från sjukhuset gående förbi, hon tyckte ponnyn var så fin och vi berättade vart vi skulle, men rid upp här sa hon, efter garaget till sjukhuset tar ni vänster mot skolan sen är det en genväg genom skogen så är ni framme, väldigt nära faktiskt och sagt o gjort, Alice och jag gav oss av, maken som tur var fanns med oss på tävling idag fick rodda bärgare, släp och allt vad det innebar själv.
Vi hittade och slet av sadeln, Alice gick och besiktigade utan problem medans jag sprang in på sekretariatet och fick fixat en box i all hast. Dom var bussiga och hjälpte mej så gott dom kunde.
Vi gick banan ihop med laget och då kom pappan, lagom i tid till starten. Hade fått bärgat bilen, hittat en ny bil och hämtat släpet. Allt gick på några timmar.
Hon började rida fram, uppvärmd var ju Frisky sen vi red upp från bilen. Men ponnyn var nog lite påverkad av värmen och situationen också för lite trögt gick det.
La är rätt högt i min värld men mamma And fick lägga sina känslor åt sidan. Nu var det fokus på dottern.
När hon gick in på banan nästan jag kräktes av nervositet. Men så bra det gick!
Även om ponnyn inte var helt framme för skänkeln så hoppade hon fint och stort.
När hon hoppade första hindret i första kombinationen på banan så högg det till i sidan på Alice att hon knappt kunde andas så det blev ett stopp. Men resten gick felfritt och Alice grät av glädje över att ha fixat det hela. Laget slutade på 4:e plats för dagen, lite stolpe ut men Alice runda räknades på ett bra vis. Senare på kvällen visade det sej att dom gått upp till Elitserien på denna prestationen och det är bara att gratulera Varbergs ridklubb med hatten av och kul att kunna hjälpa till på vägen!
När vi åkte hem med ny bil så stannade vi i Varberg och fick sammanstrålat med Malin o Emil.
Väldigt möra åkte vi hemåt och funderade på framtiden, vad händer med bilen, blir det att köpa en ny, låne BMW kan vi ju inte köra omkring i resten av livet, även om den var bra....
Många tankar en Söndags kväll.
// Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela