livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Terrängträning

Publicerad 2018-10-08 07:53:08 i Allmänt,

Alice fick lite blodad tand förra veckan så när det dök upp en träning på samma bana denna helgen för Anna, ja då ville hon gärna vara med. Först såg det lovande ut, start 11:30 och jag planerade på.... Vakna fodra, springa, mocka, rulla mot Hermanstorp, landa på bageriet och köpa frallor sen äta frukost hos syster Pia innan vi skulle börja sadla. Om man säger så, då kan jag tala om att det blev inget av det...
Pia var i Finland, tiden ändrades till 10:15 som vi ändrade till att samåka med Malin så vi åkte redan klockan 07:00. Totalt främmande från den ursprungliga planen, men så jättebra det blev!
Det visade sej att gruppen Alice skulle vara med i var stor och Malins var mindre så vi sadlade direkt.
Rally såg glad ut, ryggen är mycket bättre och han galopperade på fint.
Trava du mot första låga sa Anna, det går inte tänkte jag... Mycket riktigt , då tittar han och ser krokodiler.
Ta du galopp sa jag, inte trava eller visa, då blir han osäker.
Det gick jättefint och dom var igång.
Det värmdes upp på lite lägre, men sen insåg Anna att han och Axlon kunde rida på samma hinder!
Vilken ponny Alice, den här kommer gå 1*ig fälttävlan inga bekymmer.
Dom hoppade rishäck + grav, inte en blick bara öronen framåt!
Dom andra föräldrarna och ryttarna bara gapade, vilken ponny, vilket klipp!
Alice var så glad, hon sken som en sol för hon älskar ju honom och hans inställning.
Många P90 hinder avverkades på löpande band.
Men en svår linje med rishäck, grav och ostbit, ja då fick mamma lite magknip.
Jag tittade på Anna, var detta verkligen klokt? Hon var helt lugn, detta är inga bekymmer med denna ponnyn...
O se, det gick fantastiskt bra.
Nu Alice, nu måste här ridas dressyr, hårdträna för det hela vintern, kanske be någon om hjälp, sen skall ni med på varenda träning runt om i Sverige så han får se mycket och lära sej allt. Sen har vi en tävlingsplan för nästa år, du kommer att ha två till Lag SM på P 90. Jag tittade på Malin och vi tänkte samma tanke, detta blir ett dyrt år.... Såg tusenlapparna bara segla iväg.. Men när Alice vänder sej mot mamma och bara strålar som hon kan göra då tänkte jag, det löser sej nog...
Det gick jättebra för Malin också.
Axlon är stor och lite rädd för gravar, han gjorde ett misstag, tittade till och trampade ner, det resulterade i att han gick omkull och Malin rullade iväg, precis som man skall göra. Jag blev alldeles kall, hur gick det.... Hennes mamma var med och filmade men hon satt upp och ingen skadad och fortsatte precis som inget hänt, det är mod hos ryttare det!
Det är så lätt att det blir lite fel och man kan lätt räkna ut vad som kan hända....
Även kompisen Clara i nästa grupp gjorde en saltomortal men hoppade upp igen, den gången stod ponnyn på benen. Vi satt o fikade och hade det jättetrevligt när vi tittade på kompisarna i andra gruppen.
Men Alice var så lycklig, jag är så glad över Rally mamma sa hon flera gånger och det förstår jag.
Det var ju detta vi såg då för länge sen när den raggiga, smala ponnyn tittade på oss där borta på Irland. Hans inställning och mod... Det var därför han fick följa med hem sa Alice till Anna, rätt stolt!
När vi kom hem sprang jag, eftersom schemat var lite ändrat. Hundarna var glada och riktigt på efter fått vara hemma.
Sen red vi ut en härligt tur, jag på Frisky och Alice på Enigma. Jag är rätt otränad på just ridningen men det var riktigt skönt.
Träningsvärk jo men visst, men vad gör det när själen mår bra.
// Tina
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela