När man vet sitt värde
I går stod jag och min syster utanför banken, vi skulle fixa det sista med pappas papper, såg vi något som fick oss att skratta lite i mjugg men gav mej en eftertanke.
En äldre dam gick på en parkering, den var smal och det kändes som det var bilar över allt. Hon gick mitt i gatan med sin rullator. Hon gick i sin takt och sträckte på sej så gott hon kunde.
Bakom henne körde en stor lastbil, en slambil med två unga killar i.
Damen gick mitt i gatan, först försökte lastbilen köra förbi men det blev för trångt.
Damen gick fortfarande mitt i gatan, vred inte på huvudet. Hon såg honom säkert med ögon i nacken men här gick hon.
Jag kan bli lite avundsjuk på henne, hon visste sitt värde, hon var stolt att kunna gå och han hade säkert inte mera brådis än han kunde vänta. Sen kan jag ju tycka att man skall samarbeta i trafiken, i alla lägen men det är ju en annan sak...
Killen som satt jämte chauffören skrattade högt, men han som körde han log lite och tog det lugnt.
Han hade nog inte mera brådis..
Tänk på ditt värde, gå stolt mitt i vägen, du är värd det!
// Tina
