När någon saknas
Man tänker inte på det hela tiden men nu när vi börjar ta in hästarna på natten så märks det och det gör ont.
Det lilla ponny ansiktet med rufsiga manen som stått i denna boxen i så många år.
Han sprang alltid in själv från hagen, låg nästan i kurvan för att hinna först in, till den hägrande havren.
Den fina namnskylten som Alice gjort, ägare mamma...
Vi får väl se om vi fyller upp den boxen, den ekar ödsligt tom nu.
Dottern skulle på Km i Diskus, japp ni läste rätt. Hon har lite dolda talanger lilla dottern. Jag erbjöd mej att köra dit, men fick vackert släppa av henne vid skolan, där slöt resten av klasskompisarna upp och på tonårs vis tog bussen in till Kungsbacka.
Mamman gav sej ut i regnet med hunden. Över Bräckan i halv storm och ösregn!
Hur kan det bara regna så mycket!
Hunden var inte så berörd, mest irriterad över att sitta i koppel genom hästhagarna. Vet ju inte om dessa ponnierna är så hundsäkra som våra...
Det är trist att vara ledig när man inte ens vill vara ute. Men 10000 steg fick vi ihop ialla fall!
// Tina
