livetsomtina.blogg.se

Ale ligger i Bohus, en gammal anläggning som förr har haft väldigt stora tävlingar på en jättefin utebana men ridhusen minns jag som rätt sunkiga. Det var dom verkligen och underlaget hade definitivt mera att önska. Men dom bygger nytt och fantastiskt ridhus med cafeteria, det blir verkligen en klubb att åka till i framtiden! Så kul var det att Aggis körde dit Wilma och Clara hängde på som hästskötare, så det blev nästan som förr, när vi for över hela Halland tillsammans och tävlade. Såg deras spann och blev lite sentimental.. Lillebror stod här hos oss, det var Wilmas första "egna" ponny som dom lånade ett år. Nu var det Amulet dom hade med sej och vi hade Sessan. Man kan säga vad man vill om denna häst, tokig med rolig och en väldigt bra häst för Alice att lära sej hoppa på! När man är borta så uppför hon sej perfekt, snäll i all hantering, cool och lugn i transporten. Blev lite tight mellan klasserna så jag sadlade henne själv, helt utan att hon tuggade efter mej som hon gör hemma! Snäll som ett lamm att leda, helt enkelt perfekt. Ni skulle sett henne häromdagen muttrade jag till Aggis som inte förstod nån ting, när vi var ute o red, hon kunde inte gå först för där var fåren, hon kunde inte gå sist för då var hon sist, bockade så Alice flög fram på öronen.... Men hon är ytterligare en gång förlåten fina Sessan! Hon tittar absolut inte på något, första klassen var 1 meter, hon bara susade över, Alice kommer till ridning och det blev en dubbelnolla. Wilma var näst ut och även hon dubbelnolla. Det slutade med att Alice vann och Wilma kom tvåa. Himla kuligt! Dom fick fina priser, ett träns och ett segertäcke! Andra klassen var en 105 cm, då backar mamman av lite, nu börjar det bli lite högt... Alice bara tittade på mej, högt? Inte med Sessan, hon älskar detta! Och visst gör hon, går in och gör en ännu finare runda, tryggt så till o med mamman börjar andas mellan hindren. Men så tänkte Alice på ett vis, om jag håller om henne till den jätteoxern, så får jag ett bättre språng, då tänker Sessan, ok då tar jag av.... Det var en oxer och när det kommer upp på denna höjden, ja då funkar det inte.. Jag står vid dörren och ser dom komma flygande, var helt säker på att dom skulle gå omkull.. Men Alice får upp huvudet på henne och denna stora häst är ändå balanserad. Sessan blir irriterad, slår lite med huvudet och undrar vart piloten tog vägen, Alice la en volt och fortsatte in i en kombination och sen sista hindret. Då kickar Sessan, hon ville ju hoppa mera, var är omhoppningen. Alice klappade om henne och förklarade för mej som slutat andas för några minuter vad som hände. Rapport hem till Monica o Helen vad som hänt och dom är underbara, helt coolt konstaterar att sånt lär ni er på! Allt gick väl, avskrittad och väl omhändertagen frustade hon ändå lite nöjt. Gucci undrade varför hon inte fick vara med på banan Du är en vakthund förklarade vi! Alice och jag rullade igenom Göteborg lite efter lunchtid och då är det helt ok att köra en Lördag. Nöjda även med denna helgen på hästfronten helt klart. // Tina