livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Stor kostym att växa i

Publicerad 2019-08-22 07:54:51 i Allmänt,

Under många år gick jag o hundarna i skogen och plockade svamp, Dreamer tyckte väl det var sådär men Kissy var en trogen följeslagare och det var liksom hon och jag. Vi hade våra ställen och lunkade omkring i timmar.
Förra året var jag inte i svampskogen över huvud taget, Kissys frånvaro gjorde att jag hade helt enkelt inte lust. Men i år så provade jag, tog med båda hundarna ut.
Båda är lösa och Blossom gör väl mera som Dreamer, springer omkring och hittar på saker mest själv.
Det är ju rätt kuperat och massor av hinder när man har 1 dm höga ben, men Corvi gjorde så gott hon kunde och tyckte nog att det var kul! Hon är lite mera som Kissy, gärna nära mej och alltid en klapp på huvudet uppskattas.
Lite svamp hittade vi allt!
Mina riktiga ställen är inte uppdaterade än, dom är lite senare än alla sommarkantareller.
Jag har fått nöja mej med att leva ett tyst liv dom senaste dagarna.
En dag i veckan kom jag hem efter jobbet, ser att Alice är på väg från vår väg ner till paddocken. Det är bara det att nere vid paddocken ligger en stol, upp o ner på. Det funkar liksom inte för Rally när något ser annorlunda ut. Han blev lite istadig och ville inte gå ner, han hade ju redan värmt upp ute, han kunde gå ut i hagen var hans bestämda åsikt. Han backade in på gödselplattan och reste sej upp på bakbenen. Jag som kommit in i huset och såg genom altandörrarna vad som hände, fick fullkomligt tilt i huvudet så rädd blev jag, for ut i blixtens hastighet och vrålade allt jag kunde med lungornas fulla kraft, gå fram häst dj-el!! Han fullkomligt studsade ner i paddocken, Alice som inte blivit rädd ens bara tittade på sin nästan hysteriska mamma som stod där alldeles matt och röst lös. Jag blev så rädd att jag spräckte rösten kraxade jag.. Men mamma, det var ingen fara tröstade dottern... Dagen efter gjorde hon samma sak, värmde upp ute och gick sen ner till paddocken, jag sneglade inifrån även denna gången. Han gick som ett ljus ner till paddocken, rörde inte ens på öronen. Det kostade några dagars tystehet men det var det värt, allt för säkerheten.
Inte många krax sagda på jobbet heller, alla tycker det är lugnt och skönt!
// Tina 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela