Relationer
Det är så konstigt. I livet lär man känna så många personer och jag är ju intresserad av människor och deras livsöden. Har alltid varit detta och slutar aldrig att fascineras av mänskligheten.
Vet att när jag som ung hästtjej var hos Åke och Anna-Greta i Höglanda. Hon hade jobbat på Konsum i "stan" Kungsbacka och var säkert intresserad av människor, hon visste verkligen allt om alla. Hon berättade och släkthistorier och anekdoter. Åke var från gården sen barnsben och kunde hela Tölö historia. Där var livsöden och historier som fick mej att baxna. Svek och olycka, människoöden som man inte tro existerade. Intressant men en främmande värld för mej, jag som bodde hos min goa mormor och var på Rossared helger och lov.
När jag sen själv växte upp och började bilda min egna profil som vuxen, var jag säker på min sak, jag vill aldrig bli ovän med någon. Har alltid försökt att vara vän med folk som jag kanske inte umgås med längre, vänner som flaxat förbi, dåtidens pojkvän, varför skulle jag prata illa om en person som jag en gång tyckt så mycket om?
När jag tänker på det nu i efterhand, jag har varit rak o ärlig, alltid sagt min åsikt även om jag som ung kanske inte var direkt smidig att framföra det och kunde uppfattas som klumpig och burdus.
Jag ville aldrig såra någon.
Nu som vuxen häpnas jag över folks beräknade, hur folk är elaka mot varandra i sin egen bitterhet. Istället för att försöka må bra. Folk har svikit mej också i mina dagar, absolut. Jag väljer att inte umgås med personer för nära som inte är snälla i hjärtat men jag vänder inte heller andra mot dom.
Barnen har bara sina två föräldrar tex, varför skall man prata ner den andra föräldern när man skilt sej? Jag är själv skild en gång, har aldrig med avsikt försökt att vända barnen mot sin pappa.
Vi har bara ett liv, man får ta vara på det och vara snäll.
Inte alltid man lyckas men man kan försöka, förlåta i hjärtat. Det är verkligen inte lätt, men att låta det gå ut över tredje man, det gör ingen glad.
Mitt liv har verkligen inte varit någon räkmacka, har alltid försökt att vara snäll men kanske trampat någon på tårna, visst har jag sagt o tänkt saker men innerst inne är jag en snäll person.
När jag ser hur dåligt personer mår, som jag inte når, det gör mej ont i hjärtat.
Sen ha jag också personer som jag aldrig mera vill se, prata med eller över huvud taget ha o göra med, men då undviker jag helt enkelt dom.
Det gör mej ont att folk är elaka och arga. Helt enkelt. 
// Tina
