När man är ensam
Förr ville jag aldrig vara ensam, ville alltid ha mina barn omkring mej och göra saker, nu är det lite annorlunda, nu är det Tina 2.0. Söndagen blev just en sådan dag, helt ensam.
Missemjau tog det helt piano, låg på Alice jacka när hon inte var hemma. Själv går jag upp rätt tidigt, släpper ut hästar och fixar stallet. Sedan åt jag frukost och gick ut med hundarna en långis, bara gick i skogen helt själv kändes det som. Utökade rundan med en sväng, bor hundar på den rundan som jag inte litar på och känner att min corvi hamnar i riskzonen om dom kommer lösa.. Så även hundarna var rätt nöjd när jag kände att jag vill se lite hästar, eller rättare sagt ponnier.
En tävling i Billdal som vi brukar ha varit på i alla år, jag åker dit.
Sagt o gjort helt ensam med min kaffemugg.
Många duktiga lovande små ryttare kan jag konstatera, ponnier som kostat 700 tusen, ponnier som kostat 25 tusen huller om buller. Träffade Maggan där med familj, Viktor skulle kvara till Sverigeponnyn, då blev jag lite sentimental, så många gånger Alice försökte med Frisky och nådde nästan ända fram, Lina som lånade Frisky och vi satt som hästägare på läkaren i Scandinavium, det var roliga tider det!
En tjej som Alice tränat terräng med fick ett stopp på ett hinder, såg nästan ut som hon klev av men slog nog i ryggen så dom kloka funktionärerna valde att låta henne ligga och ringa efter ambulans,,.. då får jag lite dålig smak i munnen, den sura eftersmaken av denna fina sport.
När jag rullade hemåt så hade jag sett klart på den då avbrutna klassen och kände mej nöjd. Mötte Erika som var där för jobbet och skulle rodda i detta med Sverigponnyn, alla längtar vi nu till Scandinavium kände vi!
Så en dag av bara göra vad jag vill.
// Tina
