livetsomtina.blogg.se

Jaha, ibland får man tänka om lite.. Vi letade ju en maxade D ponny för fälttävlan som gärna gått lite inom Branschen och som även var lite hoppad upp i klasserna. Nu har vi letat länge, redan när tanken kom att Rally behövde en kortare ryttare så föddes tanken. Den ponnyn fanns inte ialla fall, inte för under 250 tusen iaf. Jag sa till Lena när vi började träna i höstas, eftersom Alice är så lång så borde hon ha en ponny typ eran gamla Fleur, biffig och maxad. Hon höll med, precis så. Det gick några veckor och helt plötsligt fanns Lena på chatten, Fleur är till salu! Hon har bott i Norge dom sista åren och där är åldersgränsen 16 år för att tävla ponny och nu fyllde Hedvig Fleurs ägare 16 och deras resa var slut. Vi tog kontakt och sen började en låååång tankeverksamhet. Att åka till Norge och provrida var tanken men i dessa Coronatider och allt vad det innebär med stängda gränser och pappersexercis. Efter en väldigt lång tid av konversation hit o dit slutade det med att vi åkte till gränsen i Värmland dit Norska befolkningen kan ta sej, satt på ett fik och gick igenom alla papper och allt vad det innebär. Lena sa en gång att om ägaren står på gården och gråter när ponnyn åker så har man gjort ett gott köp, med andra ord så har vi gjort ett jättegott köp, stackars Hedvig och mamma Silje var så ledsna! Hon är så speciell, en riktigt fin vän och vi unnar henne all lycka därför vill vi gärna att hon bor hos er i Sverige, det är mye bedre hästhållning hos dere sa dom i kör. Vi lastade henne och började den långa hemfärden från Töckfors. I Åmål stannade vi och skulle äta och se till Fleur. Köpte en spann på Granngården för det hade vi glömt och killen där var så supersnäll när vi frågade efter vatten, han fixade fram en slang genom deras fika fönster trots att han egentligen slutat för dagen och helgen. Vi nosade upp ett matställe, blir ju gärna lite Mc Donalds när man är ute på tur men vilket ställe vi hittade på en bakgata! Buffé med allt man kan önska sej och även efterrätts buffé! På toaletten hittade jag denna bild på spegeln, tänkte att det är nog ett tecken Fleur är dock ändå 18 år, har i minst 10 års tid gått dom högsta klasserna i hoppning. Hon har tävlat över allt, Europa och Norden. Från början är det Cathis som tagit hem henne från Irland, så det borde vara ett gott tecken. Vårt mål med denna fina ponnyn är att hon kan ge Alice lite mera inom hoppningen, Alice har slitit i alla år att lära sina ponnier, nu kan hon lära lite utan ponnyn. Alltså man kan inte med bästa viljan säga att hon är vacker, påminner lite om Diamond, grov men väldigt snälla ögon. Lite som Lena säger: det vackraste med den ponnyn sitter på insidan. Då hon har bott på jättestall i Norge är hon inte van vid att gå i gräshage och inte med andra hästar så hon brydde sej inte så mycket om Killen, hon ville bara äta gräs! Grannen kom ut i sin trädgård på morgonen och såg den nya ponnyn, hon hälsade henne välkommen till Fagared och då gnäggade Fleru till henne. Vi hoppas att hon skall trivas i vårat liv lilla Fleur. // Tina