Det gick ju ändå bra
Dom orden sas igår när jag var inne på Ridsportsaffären för att gå igenom lite vad vi gör med utrustningen som blev kasserad i samband med olyckan.
Och visst är det så, helt rätt det gick ändå med facit i hand bra. Men i min hjärna när jag står där och börjar nästan gråta bara av att gå in i en hästaffär, kändes det nästan övermäktigt.
Det är ju bra för nästan alla som känner oss på något sätt vet ju om vad som har hänt. Jag behöver inte förklara utan detaljerna kan utelämnas. Fördelen med att bo i en mindre stad och vara med i en rätt stor klubb.
Sen blir det väl inte bättre av att kroppen säger upp sej, det blåser och stormar blandat med regn och sol. En fibrokropp mår inte bra av det. Men mitt pannben säger mej att man måste ändå utföra det som skall utföras.
En joggingrunda med hunden när jag kom hem. Försökte hitta lite mindre motvind, det var inte helt lätt då det blåste från alla håll, liksom storm!
Tja, det blev ialla fall några kilometer, strax under 5..
Blossom var den som var gladast!
Hon är en riktigt bra springkompis! Corvi låg inne under bordet och glodde på mej, jag vill inte med!
Efter det så var det Killens tur, han är ändå rätt snäll men har ju svårt att vara ensam. Så 4 hjulingen fick åka med och då går det riktigt bra. Vill inte utmana ödet och pressa honom, han är ju liksom en unghäst i lynnet. Nu gör han lite glädjeskutt och piper iväg ibland, jag vet att det är av att han börjar få lite kondis och det är ju egentligen bara positiva tecken. Men jag är lite för stel och gammal för detta. Han skall vaccineras i veckan och få skor, sen blir det lättare att rida lite längre turer.
En helt vanlig kväll i Fagared...
// Tina
