En Svartenträning
En Måndag, mamma har massor att göra på jobbet, två praktikanter att ta hand om och bokföra massor som ofta blivit fel. En körning och massor av glada folk att prata med, just den dagen måste mamma sluta lite tidigare, för det är en träning... känns det igen??
Jag är lite av en expert på att köra ihop allt på samma dag men ändå, det är ju så att det mesta går att lösa..
Tränaren var nu Anna Emanuelsson och platsen en paddock i Anneberg, inte långt från mina gamla hoods, Höglanda, granne med Thores gård, hovslagaren som hade varit postis i alla år och kunde allt om alla....
Ägaren till den fina gården vi nu var på är en klubbkamrat, en genuint gullig tjej vars man är mästerhovslagare.
Svarten skulle få göra sin officiella debut, inte bara vara med i skogen uppe hos Lena, nu var det lite upp till bevis.
Vi rattade in där i sista sekunden som vanligt, ut med honom och på med alla sakerna. Pappan är ju nuförtiden nästan alltid med och slöt också upp.
Jag ledde runt Svarten i paddocken lät honom se ut över vyerna. Han är ju underbart gullig, bara vara 6 år, fyllda den 1 Maj så tittar han sej omkring och funderar lite på vad han gör där..
När Alice kom in så tjinxade hon på Anna, det var ju för dom hon jobbade i helgen som groom, Anna i sin tur gick fram till mamman och pappan och tog i hand, hej det är jag som är Anna sa hon, så trevlig gest, hon ville verkligen hälsa då Alice säkert kommer att tillbringa massor av tid där framöver. Helt klart pluspoäng i mina ögon, jag som är skeptisk till häst folk....
Nåväl, det var unghäst och nybörjargruppen vilket passade utmärkt.
Han utvecklas enormt nu, Alice har fått ihop galoppen bra. En gång tittade han på dessa runda orange vattenmattorna men hoppade sen galant.
Han fick med sej en o annan bom ibland men med bakbenen nu, inte slarvig fram.
Anna hade nog föreställt sej något annat, så hon var glatt överraskad av den fina hästen.
Bom, hopp och bom, det kräver sin smidighet och styrka, där är dom väl inte riktigt än, men väl på väg!
Alice var jättenöjd när hon åkte hem, vilken utveckling!!
Jag hade mest lite ont i magen, en annan tjej som var med stöp omkull efter hindret, hästen drog ner huvudet och gjorde nästan en sån kullerbytta som Enigma och Alice gjorde för 3 år sen.... Det blir en riktigt flashback och Johan som stod närmast och nästan fick dom i knät han rusade fram helt övertygad om att hon var illa skada, men hästen reste sej upp sandig överallt, näsa, öga och öron...
Tjejen hade tur, hon satt inte fast i sadeln utan hamnade jämte.
Då var det skönt att gå ut i våren när jag kom hem!
Glada hundar som lekte glatt!
Då börjar mamman andas igen, tänka på allt det vackra jag har omkring mej.
Välbehövligt.
// Tina
