livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Det kändes lätt....

Publicerad 2016-08-31 11:22:36 i Allmänt,

.... i morse när jag sprang, tog med mej båda hundarna och fick hålla ett lägre tempo, lite för varmt för Kissy än, hon vaknar mera till liv när det blir höst på riktigt. Jag sprang "bara" 4,3 km på ca 6.23, det var långsamt och kort. Det kändes verkligen så. När jag tänkt efter lite så är det ju inte det, för några år sen så fanns det inte på kartan att springa över två km på under 7,30. Känslan när jag kom hem var lite snopen, jag brukar vara tröttare. Ja ja, man skall ju springa lite lättare emellanåt och båda hundarna var med, viktigt i mitt hjärta det med. Sprang längs stora vägen ner, mötte några bekanta och en morgon glad mamma tutade. Det är himla skoj, jag blir lite glad i hjärtat. Känns nästan som hejja hejja! Första morgonen med reflexväst, nästan lite deppigt. Men det är inte mörkt men springer jag längs stora vägen och det är lite skumt i svarta kläder, ja då vill jag synas lite mera. 06,30 på morgonen är det flera än jag som är lätt sömniga.. Gick samma sträcka häromkvällen och det är verkligen vackert!
Det luktar så gott ute nu, mogen säd blandat med slaget gräs. Lite antihistaminer är på sin plats om lungorna skall fixa flåset men annars är det en skön känsla. I kväll börjar träningarna för Lena igen, så nu är alla rutiner på plats. Om alla är friska o glada planerar vi att hålla på med träningen fram till höstlovet, sen får alla lite semester i olika omgångar. Känns nästan som vi tävlat av oss lite i sommar, nu blir det lugnare. // Tina

Vi har gjort en jättebra tävling!

Publicerad 2016-08-29 10:49:35 i Allmänt,

Japp, när föreningslivet är som bäst, då är det riktigt bra och får folk att växa och ta ansvar. Vi tar det från början... Nu sitter jag här, hemma vid köksbordet och känner mej rätt nöjd, har ätit frukost, ingen gröt idag för mjölken var mera än sur... Körde dottern till skolan och tog en joggingtur med Dreamer över bräckan och lite till, så stum men känns bra nu efteråt!
För att få vara en förening som har tävlande ekipage, inom ridsporten så måste man anordna minst två tävlingar om året. Vi har nu tillhört Fjärås i mååånga år, tror vi varit aktiva sen 2002. I början så var man lite layback, klubben hade sin kärna av aktiva folk och vi kom in på ett bananskal då Oscar började tävla. Dom andra åren har det varit tungt, personer som är starka tar över och folk som inte är så starka tar ett steg tillbaka. Precis så som det är i alla föreningar. Förra året, ja tyckte jag att det släppte lite, mera personer som jobbade med hjärtat och var glada. Mera vi känsla, inte dom o vi. Men i år, så fantastiskt bra, alla som var på plats, dom engagerade sej fullt ut, vi hade mycket funktionärer och alla, stora som små tog ett stort ansvar. Jag satt i bisittare till domaren båda dagarna. På Lördagen var det dressyr och på Söndagen hoppning. I detta var det även ett kombinationspris, för bäst placerad i dressyr och hopp. Vi har haft fina sponsorer så i kombitävlingen var det segertäcken, vilket alltid hägrar! Lördag morgon, maken kopplar in datan, så vi har musiken och dottern och jag hade satt ihop segermusik och dressyrmatchande musik. Maken färdig och ut på parkeringen, jag anländer med ponnyn, son och dotter. Jag installerar mej i båset med domaren och en annan mamma som skrivare. Vi var ett jättebra team, gick som en dans, jag var även speaker vilket inte är min grej att höras men det funkade. Sonen hjälpte dottern på framridningen och det var lite lätt nervöst att höra hela protokollet skrivas... När Alice red ut från banan pustade jag ut, det var min dotter det där brast jag ut. Jasså, det glada barnet svarade domaren! Ja, glad det är hon allt den lilla och placerade sej på en andra plats med jättebra procent.
En mycket taggad dottern tog sen plats bak i vår vagn och satt tyst om en mus och bara sög in alla bra tips som domaren hade. Ibland vände sej den gulliga domaren till henne och sa, tänk alltid på vägarna, du såg hur denna slarvade va?! Dottern var nog lite fullmatad när dagen var över men väldigt taggad att gå upp en klass och träna ännu mera dressyr! Det kändes som alla var nöjda med dagen och en trött skrivare, nöjd domare och lilla jag klev ut ur båset vid 15 tiden. Ärevarven gick bra, det är inte dressyrponnier vana vid förstod vi så musiken fick vara lite lugn! Hem och både maken och jag sprang en runda efter varit stilla på våra poster hela dagen. Middag och rätt i säng! Söndagen startade som dagen innan, maken ner till parkeringen, idag skulle det bli trångt och han kopplade upp min dator och sen ut i parkeringshetsen, det funkade jättebra och det är trångt men dom fixade det jättebra! Jag åkte ner med gul ponny, dotter och son även denna dagen. Liten ponny åkte snålskjuts med grannen lite senare. Sonen hade jobbat natt så han var lite däven men ställde snällt upp som coach för sin syster. In i tornet och nu var domaren speaker, jag skötte resultaten och hade goda vännen mamma and 2 med som tidtagare. Vilket team, det var helt jättebra! Våra flaggare tog sitt uppdrag på stort allvar så det var inte en fel flaggning på hela dagen! Det är en av dom viktigaste posterna och Ida, Bella och Cornelia stod som tennsoldater på sina poster! Det är unga tjejer med stort ansvarstänk! Domaren med sina två änder till mammor körde på. Dottern red först lille Scatman som vi får låna ibland. Söt priset borde han få, 120 cm och ursöt! Han kikade två gånger på hinder nr 1 annars gick det bra. Rätt skönt och se alla goa b-ponnier när man inte behöver vara så nervös. Allt flöt och dottern kom in på gul ponny. Banbyggaren var Lena så jag hoppades i mitt hjärta att det skulle stärka dottern med blotta närvaron. Om det var det eller att all träning på att ha blicken mellan öronen på ponnyn vet jag inte men en grund utan stopp och sen kom vinnarskallen fram på dottern så gasen i botten på omhoppningen och ett hinder ner. Mycket nöjda gick dom av banan, ponnyn glad att vara på banan igen och dottern i ett lyckorus. Glada vinnare och segermusik i klasserna, ja det värmer. Det flöt på riktigt bra och snart var det Lc klassen och där kombinationerna skulle avgöras. Jag visste när dottern kom in på banan att rider hon felfritt så vinner hon. Domaren och andra mamma and fick titta, jag hade sån puls och när hon gick över mål linjen i grunden , ja då grät jag av lycka nästan, inga stopp, så omhoppningen blev en ren fröjd! Ingen placering i klassen men vinst i Lc kombinationen för B o C ponnier!
Lycka!
Vi fortsatte och blad D-ponnierna vann stallkamraten Wilma samma pris och fick med sej även hon ett fint Hulténs täcke hem! Vi startade Lb och det var inte så många starter. Diamond var inte riktigt på hugget och fick två ner, men han blev helt enkelt för varm o trött. Ute eller minusgrader är mera hans grej. Glada vinnare i denna klassen också. Domaren var nöjd med dagen, kommer gärna tillbaka till oss och var nöjd med sina två and mammor som hjälpredor! Efteråt blev det ett röj utav alla, glada men trötta funktionärer kunde sedermera åka hem och äta lite middag och vara nöjda med helgen verk! Det blev en jättebra tävling för alla, det är verkligen så bra det kan vara när föreningslivet är som bäst! Vi alla gör detta för våra barn och då är det lika bra att vi har skoj under tiden! Sist men inte minst, en bild från en kväll i veckan när vi åkte till Stensjön med 4-hjulingen och badade och åt kvällsmat på stranden!
// Tina

Klibbigt

Publicerad 2016-08-23 07:41:49 i Allmänt,

I morse var det som att gå ut i ett våt varmt omslag. Kändes som att gå i bastun, varmt och blött. Har nog regnat i natt och värmen har stannat kvar några dagar. Jag valde att åka till jobbet lite tidigare istället för att springa på morgonen, kändes som att det hade blivit lite tungt i djungelvädret!
Till helgen så har vi tävling på hemma klubben, vi behöver ha två tävlingar om året för att få tävla som klubb. I år har vi valt att ha en dressyrtävling på Lördagen och hopp på Söndag. Det är även en kombination så rider man både dressyr o hopp finns det ett kombinations pris att vinna. Jag tycker det är kul med tävlingar, en helg om året kan jag verkligen göra detta och nu har jag lärt mej med åren, om helgen blir så intensiv, ja då får jag ta semester på Måndagen, annars fixar inte hjärnan detta. Även om detta är kul och jag lever i detta liv nu, så finns inte orken. Maken skall som vanligt vara parkeringsvakt och grillare, sonen får coacha dottern som tävlar på gul ponny i dressyr på Lördag och hoppar tre ponnier på Söndagen. Själv sitter jag i domarbåset, sköter datorn ( jag hoppas innerligt att det funkar) och musiken. Det är nästan lite skönt att sitta där, speciellt på Söndagen, då mamma and inte kan säga ett krax, utan måste sköta sina uppgifter. Man hinner inte reflektera över barnet så mycket och man är på plats om något skulle inträffa.. Skall även vara speaker, och då får man inte heller kraxa!
En intensiv vecka med andra ord! Igår sa dottern rätt spontant, rätt skönt faktiskt med lite rutiner, skola, hem, ridning och träning. Tur att hon uppskattar detta, för det är precis livet för henne är nu! Dagens positiva ord!
// Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela