Inomhusterräng
Årets första terrängträning är gjord tillsammans med klubben. Väldigt många ville vara med denna gången, många nya unga ryttare som visar intresse för sporten vilket är lovande, utan 10 st så kanske 2 iaf börjar och 1 går vidare till att bli en riktigt bra fälttävlansryttare.
Killen fick vara med i ponnygruppen, han var nog den som var mest rutinerad på området och han tar det mesta med ro.
Han kikade lite på Pontus Hugossons hus innan träningen så sen var han väl förberedd.
Det går inte så himla snabbt men det går säkert, det gillar mamman.
Han tyckte det var kul och hoppade väl som alltid, Alice fick lite tips hur hon skall träna kombinationer som han är lite osäker på, det är ju alltid toppen att få lite tips från någon tränare som själv suttit i samma sits någon gång, alla har vi olika problem och det är ju därför vi tränar!
Killen är klok, fick träna på en bred spets, vilket inte var någon tvekan.
Liiite jobbig var det allt, man får sträcka lite extra på sej.
Sen var det Svartens tur. Minns ni, förra året som Pontus sa: Alice vill du komma någon stans inom sporten, då får du byta häst. Denna är jag tveksam till om du kommer någon vart på....
Man har två val, antingen så säljer man eller så taggar man igång, Alice vet sina förutsättningar och blev lite utmanad istället.
Svarten var så cool. Han ser sej omkring, där står en gran eller två, inomhus?? Där går Pontus omkring med en gran, hmm, hur är det möjligt. Man ser hur han tänker, han chansar inte, förstår han inte så säger han till. Precis alla dom sakerna som vi gillar. Lite stöd behövde han till spetsen första gången, då förstod han och så fint han hoppade sen!
Svänga, styra och bromsen funkar ibland så knepiga linjer hanns inte alltid med, så skrattade både Alice och Pontus, gör om och gör rätt.
Smalhinder, inga bekymmer. In med magen bara!
Alice var som ett stort leende hela hon.
Sen fick hon belöningen. Alice är detta verkligen samma häst som förra året sa Pontus, jo det är det ju. Minns du vad du sa frågade jag. Jo, jag måste nog ta tillbaka det, denna kommer du stå över mej på prispallen med Alice. Vilket fantastiskt jobb du lagt ner, vilken tur att du tog mina ord på rätt sätt.
Alice bara log hela hon, jag tänkte att han har nog funderat både en o två gånger om det var rätt sagt....
När vi rullade hemåt så var hon så glad, alla timmars slit som hon lagt ner, alla skor hon slagit på för att kunna hålla igång, tidiga mornar och sena kvällar i stallet. Nu fick hon verkligen betalt.
Mamman log i mjugg, hon är lik som mor, säg att det inte går så skall jag bevisa motsatsen, om jag tror något annat....
// Tina
