Vi har varit hos veterinären!
Dessa små liven betyder väldigt mycket för mej, jag kan inte nog trycka på det. Känner mej nästan lite stark igenom dom men också ett jätteansvar.
Så nu när dom är 8 veckor idag har jag inte placerat ut dom. Visst har jag haft köpare om jag bara krängt iväg dom men nej det har känts något som skaver.
En underbar valpköpare som jag verkligen ville sälja till, Fläcken alias Boba Fett skulle få ett toppenliv där men med en kula nere så lever ändå hoppet att den andra skall trilla ner och då är han värdefull med sitt lynne, utseende och stamtavla för avlen. Då måste han visas några gånger ute på utställningar och lite annat och denna fantastiska person ville verkligen inte det.
Så jag håller väl lite på honom då. Sen hade jag en vad jag trodde bra fodervärd, nåväl lite långt undan men hon lät så seriös som helt plötsligt inte hörde av sej, jag skickade ett sms men icke... så helt plötsligt stod jag med 3 av 4 valpar osålda.
Världens bästa Blossom är så fin med valparna.
Då la jag ut en bild på fb och sökte fodervärd.
Då svarade Jessica. Hon köpte sin första hund av mej år 2000 Ella, en berner, sen utökade hon familjen med Penny 2003 och 2007 köpte hon en aussie. Sen har vi följt varandra lite på fb, såg att hon tagit hand om en omplacerings hund en Welsh corgi Cardigan, den större modellen av Corgi. Hon skrev att hon jättegärna blev fodervär. Så glad jag blev, ända in i hjärtat. För det är ett toppenhem, hundvana och vi känner varandra så en fodertik har man ju ändå en hel del kontakt och samarbete. Så då var det bara Fläcken kvar, vi får väl se vad som händer med honom...
Nåväl, dom skulle ändå besiktigas och jag tänkte jag åker till distriktet här i Kungsbacka. Dom hade första lediga tid 9 Maj... Så genom ett tips åkte jag till min "gamla" klinik i Lerum som nu ägs av en annan än vår gamla Nielsen. Gustav och hans personal.
Så jag lastade in valparna i en bur i lånebilen och körde.
Jag stannade nog 3 gånger, körde inte motorvägen, ville se så dom mådde bra. Men Härskogsvägen är ju rätt svängig så lite illa mådde dom allt.
Men så omtyckta dom blev!
Kunde nog lämnat dom allihopa där, personalen blev helt sålda!
Nyfikna klev dom modigt omkring. Leia var lite berörd av illamåendet men efter en spya piggade hon på sej och var som vanligt den vildaste.
Sover du Fläcken, jag vill ju utforska det här!
Vaccination och besiktning gick i ett huj.
Alla ok, det var ju bara det där med ena testikeln... Han var inte så bekymrad veterinär Gustav.. Det löser sej. Men den borde bo hos Linda, hon behöver en bra hund när den andra börjar bli gammal sa han... Linda hade vi redan innan konstaterat att jag sålt två Aussies till innan. Problemet är väl bara att Linda kanske inte vill ha en Corgi sa jag..
Nåväl, hemresan gick lugnt o stilla, lite mindre illamående nu.
Väl hemma gav jag mej ut o sprang och svarade utan att titta på telefonen när det ringde. Hej, det är Pernilla.... Pernilla köpte aussie för några år sen, hon hade och jobbade massor med sina hundar Nemo o Harry. Henne hade jag nog inte pratat med på säkert 5 år. Men hon hade sett bilderna och tyckte valparna var fantastiska. Hade hon inte haft många och brukshundar nu så hade jag varit sugen. Vi pratade jättelänge, vad gör alla nu, barn och familj. En känsla av nästan som förr, innan livet kraschade i hundvärlden infann sej i mitt hjärta.
Väl hemma så kom Kusinen förbi, med leksaker till bebisarna och en blomma till mamman.
Hon har ett hjärta av guld min kusin. Vi har stått varandra så nära i många år, hon har haft hundar från mej men jag är alltid den som är dålig på att hålla kontakten. Men hon finns alltid där. Även i mitt hjärta.
Sen rusade tiden iväg, iväg till stora staden, Kungsbacka alltså.. På aw med Linda på jobbet och Helena min fd praktikant. Fy vad jag saknar henne, så synd att hon inte fick anställning efter praktiken. Livet på jobbet var så mycket lättare och bättre med henne i huset.
Idag är valparna 8 veckor. Den första lämnar huset, det är Leia som flyttar till Norrköping och det är en jättefin och bra familj. Men mitt hjärta nästan brister, har aldrig under mina 200 valpar känt så här när dagen D kommit. Så många känslor, att få uppleva att föda upp en kull till i mitt liv, är det slut nu eller får jag chansen att vara med om det en gång till ... Detta är ju jag, Tina som älskar mina djur.
// Tina
