Fälttävlan i Dagstorp
Det är samma sak varje gång, jag packar och packar, det kan vara kallt det kan vara varmt. SMHI hade lovat varmt så allt från vinterjacka och täckkjol till shorts och linne. Regnhatt och keps, regn eller sol.
Nåväl vi kom iväg rätt så ok tid. Ludde var med, Ludde är Alice kille som hon börjat umgås med och det är en fin epa kille som har sin mormor och morfar i Landskrona och därmed åkte han med på vägen, Dagstorp ligger ju granne med Landskrona.
Mycket prat och skratt, välkommen till vår tokiga familj. Han har ridit och han vet exakt hur mycket jobb det är med hästar och samtidigt vet han hur mycket det ger!
Vi fastnade först en stund på E6 vid Varberg, jag har nästan lite hicka av alla lastbilar som ligger och knör. Det var vägarbete men Killen är lugn och fin i transporten så det var ingen fara. Men sen, kö upp för hallandsåsen!
Tre lastbilar hade smällt precis i backen. Tungbärgare på löpande band! Vi såg dom senare, den ena var verkligen inte mycket kvar av hytten....
Hur kul är det att stå med släp på dragläge på hallandsåsen! Lite bättre blev det när jag la in 4 hjulsdriften.
Nåväl vi kom vidare, så småningom tacksamma för att Killen är så cool.
In i Landskrona och dumpade av Ludde hos sin mormor, sen trocklade vi oss ut igen vidare mot Björkåsa Bed and Box.
Himla bra påfund. Man hyr ett rum och en box. Detta stället har vi hört talas om länge men aldrig utnyttjat för när vi varit i Dagstorp innan har vi ju haft husvagnen med oss.
Om man gillar att bo i museum är detta rätt hus. Jag har hört både ros och ris innan, en är överväldigad och en annan tyckte det var smutsigt och slitet.
Jag tyckte det var jättemysigt. Man tar det för vad det är , jag är intresserad av historia från Svensk landsbygd så det var precis som att kliva in i dåtid.
Köket var nyrenoverat.
Lite väl nytt för mej, hur får man igång en kombinerad ung/micro... Där fick jag funder en stund.
Självklart ett bibliotek
Matrum.
En skånelänga som dom var förr. Otroligt mycket rum och utrymmen som bara var, inte speciellt bra planerade men stort.
Killen fick komma ut i en liten hage medans vi åkte och gick terrängbanan.
Där hade han två busiga Haflinger kompisare över staketet. Dom käkade nästan upp hans grimma och han var inte sen att busa tillbaka.
Killen har ett gosedjur hängande på sin tävlingsgrimma, inte längre... den åt en av killarna jämte upp! En ny enhörning får införskaffas!
Skönt för honom att vila lite i hagen efter så många timmar i en varm transport.
Sen anlände vi!
Blir alldeles varm i hjärtat när skylten dyker upp.
Vi gick banan, här vid startfållan!
Detta kändes lurigt och så rätt jag fick. Att komma in i skogen, från fullt solsken in i skogen med skuggorna på hindret, där var enda stället Killen tvekade senare.
Hem och äta, nu hade vi ont i magen av hunger!
Jag somnade efter en stund, när man för första gången är iväg på nästan 2 år, ja då är det svårt att koppla av. Sen att telefonen ringer 06:20 på morgonen, hur stor är sannorlikheten?
Hej det är Ann-Marie, grannen. Ursäkta jag stör.. Men hästarna är ute i grannens trädgård...
Stör?? Hur kan man störa? Det är ju fantastiskt att hon ringer! Jag fick tag på Oscar som tur var fanns hemma och sen Annika, du måste åka ner och hjälpa Oscar o fånga hästarna.
Sagt o gjort. Sessan gick ju inte att få tag på men hon följde snällt Sweetie. HUR stor är sannorlikheten, första gången vi är borta ja då går dom ut! Oscar och Annika fick in dom i en annan hage men dom var väldigt upprörda så vi tror att en älg eller vildsvin hade kommit in i hagen och skrämt dom.
Nåväl, oron i min mage hade exploderat. Var någon skadad, hur gick det och hur löstes det.
Fick knött i mej frukost och iväg.
Flaggorna vajjade när vi kom!
Vi gick hoppbanan och kände att nu var det nästan som förr.
Alice värmde upp och vi höll tummarna.
Jag tyckte det såg fint ut men han var lite spänd tyckte Alice.
Det var lite läskigt med domartornen..
Men han gjorde det han skulle och 65,5% fick dom ihop.
Sen var det hoppningen.
Bara att vara på denna fina banan är underbart. Alice är verkligen hemma.
Hindren var absolut inte maxade men låg runt 70 cm, såg ut att vara en bagis för Killen och dom blev felfria. Han är ju inte så rutinerad men han tittade inte på något.
Sen blev det en himla lång väntan. Shortsen rotades fram och sen var det vänta och vänta. P70 går sist så vi hann o se både P90 och P80 innan det var vår tur strax efter 16.
Killen var verkligen på hugget!
Här är första startsträckan, han stegrade i startfållan, nu visste han vad som gällde!
Så kul för han har förstått och vilken utveckling!
Man ser inte banan från publikplats så man liksom håller bara tummarna att det går bra. Precis som jag sa om hinder nr två som stod i skuggan, så tvekade han lite, han har väl aldrig hoppat ur solen in i skuggan innan men Alice klämde till med sina långa ben och då skuttade han snällt över, han litar på henne. Klämmer du, hoppar jag.
Han har svårt att galoppera i vattnet så dom travade igenom.
Ett öra på piloten, ett annat framåt, vart skall vi?
Upp i skogen igen, hoppa några hinder och sen in på banan och avsluta.
Här i mål, inga hinderfel dock några tidsfel för det gick lite långsamt. Det var nog traven i vattnet!
Men Alice var jättenöjd med sin vän, vilken utveckling han gör.
Ett minne dök upp på fb, Killen samma dag för två år sen.
Minns ni, den omusklade ponnyn som var lite raggig. Men så snäll redan då.
Är så tacksam för att Ebba skickade över honom då, även om mitt liv var i kaos.
Vi kunde strax efter 17 rulla hemåt, lite mindre trafik en Lördagskväll och det flöt fint. Ständig kontakt med hemma angående hästarna men Oscar löste, fixade och stängslade. Vilken tur att han har distans, så han är hemma!
När vi parkerade hemma tog jag en selfie, den säger allt.
Trött, halva jag är helt sönderbränd av solen och smutsig. En fälttävlans morsa helt enkelt.
Den som letar efter en kvinna i sina bästa år, ja det är är jag, som bär högklackat och den lilla svarta en Lördagskväll , får helt enkelt leta någon annan stans.
Kan säga att jag somnade ovaggad, helt slut av all spänning, och det är skönt att landa i sin egna säng!
Killen igår kväll, han kan konsten att koppla av när han kommer hem!
// Tina
