Resa i blåsväder
Vi hade sen länge bestämt, vi skall prova ut en sadel till Svarten och checka av Killens inför säsongen. Nu har vi ju hittat en jättebra provare i Ljungby och bokat tid, eftermiddag på Lördag.
När jag nu såg vart hän det barkade med vädret så skickade jag denna bilden till Sofie och frågade, finns det möjligen en tidigare tid..
Hade absolut ingen lust att köra transport i full orkan!
Sagt o gjort, hon stuvade om hela sin dag så vi fick åka mycket tidigare, men vad gör det, ett vant team som roar sej kungligt i bilen.
Vi löste tillsammans alla frågorna!
Dagens skratt blev ändå när jag utbrister, vad heter Harry Potter i efternamn...
undrar om vi vinner ett badlakan...
Vi kom fram till Ljungby ridklubb där Sofie hyrt in sej och tagit med sadlar av alla det slag.
Iallla fall jag var lite spänd på hur Svarten skulle reagera, en lång resa, nytt ridhus som det skångrade i värre o värre för varje minut vi var där av blåsten.
Sadelprovningen började med Killen där vi snabbt kunde konstatera, vi får stoppa om lite, mindre fram och mera bak, han har fått mycket mera muskler sista året.
Det ber jag min vän Virre göra, vi har känt varandra sen 1990 och hon bor nästan granne med Pia, så det blir en tur till syrran nån dag!
Killen fick syn på en väldigt snygg ponny i spegeln, eller om det var täcket som fångade hans uppmärksamhet kanske, det är väldigt snyggt!
Sen var det Svarten, vi longerade honom lite så han slappnade av, inte för han var så spänd innan men för säkerhets skull, han är ändå unghäst.
Vi provade den sadeln vi hade, nej, den tyckte hon verkligen inte passade men den passar ryttaren så bra så hon fiskade upp en lika dan för ryttaren men annorlunda formad för hästen.
Alice satt som en smäck i den, och Svarten som bitit sej fast lite när hon galopperar kändes jättefin! Vi sadlade av och på med en annan, den satt bra men Alice tyckte att Svarten gick bättre i den andra, av med den sadeln och på med nästa. Visst var det som hon sa han gick bättre i den, vilket var tur för den som hon tyckte att han gick sämre i var dubbelt så dyr.
På med en tredje men nej, Alice var bestämd och utprovaren höll med. Så var det.
Så vi bytte in vår och fick en ny fin med hem.
Vi hastade iväg, ville komma hem innan stormen började likna orkan.
Nu hade vi redan innan bestämt att inte köra ut på motorvägen längs kusten utan inomskärs i skogen, det gjorde att vi snabbt hann o hälsa på Sandra och barnen på väg hem och fick äta en snabblunch som hon fixat. Det var ändå mysigt att få ses efter lång pandemi.
Måste ändå beundra Svarten, han var coolast av dom båda, så många gånger Alice hoppade upp och ner, sadlade om och red. Han var helt lugn hela tiden, även i transporten, det var Killen som hade svårt o stå still, gnäggade efter kompisar.
Men när vi kom hem, gick Svarten direkt till sin "mamma" Sweetie som Oscar hade tagit in i blåsten, dom stod o bara myste i några minuter, hon lika glad som han att vara hemma.
När vi varit hemma någon timme, tog det i på riktigt, orkan uppmättes ute vid havet, så jag är riktigt glad att vi inte var ute då! Strömmen gick några gånger men inget långvarigt, det var jätteskönt!
// Tina
