Träna och träna
Även om det inte är så många tävlingar nu så tränar Alice på med samma intresse för utveckling som vanligt. Jag planerar utefter det. Hästarna går ju fortfarande på bete, det växer så det knakar nu. Varje dag tar jag in Karins hästar några timmar och släpper ut Svarten mellan hagarna. Den lille vite försvarar sitt sto och då är det dumt att utmana med bara en tråd emellan. Karins hästar gillar o komma in några timmar tror jag för dom hänger alltid uppe vid grindern på fm. Svarten behöver betydligt mera o äta än ponnierna så han trivs också. Sen har han hittat sin skottkärra, dom är full med kantstötta äpplen.. vilket äppelår det är och istället för att köra till musteriet är vi många som delar på dom och det verkar aldrig ta slut!
Du är honom dumheter muttrade dottern..
Nåväl vi rullade mot Lena framåt kvällningen. Jag hade för mej att tiden var 18,30 men hade lite fel så det blev en lång framridning. Vi var full grupp och det är lite ovanligt. Extra kul är det med Tyra o Camilla som vi följs åt genom åren. Svarten, som han hoppar, denna trippelbarr är 110 hög och väldigt bred!
Men det är det där emllan som strular till sej ibland.. Det blir ju svårare nu när hindren är lite högre och han börjar bli lite mera rädd om sej.
Hoppar fint in på vattenmattorna, inget tittigt här inte. En linje med 7 galoppsprång.
Alice försöker på alla vis få till avståndet, tillslut så använder hon hela kroppen för en halvhalt. Som synes går han bara iväg.
o vad händer då, kommer i ett mellanläge och det går inte att hoppa då när avståndet blir fel. Dom går nästan omkull, hinderdekorationen knäcks, Lena var så glad över sina nya fina hinder.
Det ser nog mera illa ut än vad det händer. Dom kommer upp på benen, Alice mest frustrerad över att han inte lyssnar på henne, jag kollar igenom benen, inga större blessyrer, lite tilltufsad. Glad över benskydden som fyller sin funktion. Lena bärgar bort sin fd dekoration, den ser rätt molloken ut.. Jag får swisha den till något nytt säger Alice.
Dom provar igen, nu lyssnar Svarten väldigt fint och kommer helt rätt.
Han tar i för kung o fosterland. Sist bet ju hindret honom i benen....
Ja, bilderna blir suddiga, det är inte tillräckligt bra ljus i manegen för just filmning.
Sen hoppar han rundan som vi avslutar med helt fantastiskt bra och är lydig och lyssnar fint. Hoppa kan han, det är bara allt det där emellan....
Det är mörk när vi rullar hemåt. Jag är trött men skönt att det blev en bra träning, det är ju just det, att man verkligen får tränat.
Medans Alice packar ur och parkerar släpet klär jag på Svarten ett regntäcke, så skönt att dom fortfarande kan gå ute. Varmt o skönt, bara en massa mygg och knott, jag har aldrig varit med om så mycket gnytt någon gång!
Han får sin mat och jag sitter där i mörkret med honom. Så rofyllt och han är väldigt nöjd med sej själv. Jag andas in kvällsluften, känner hästdoften och bara är.
// Tina
