livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Första träningen

Publicerad 2017-08-31 09:00:17 i Allmänt,

Japp, igår var det dags. Träningen för Lena. Vi har ju en uppfattning om hur Rally är och vet vår plan, men Lena har varit med länge i vårat liv och betytt så mycket för barnen, så det kändes lite viktigt att hon också var med på denna resan. Han är ju så ursnäll, åker släpet stillastående, har lite svårt att förstå att man skall backa ur släpet, han har nog bara åkt lastbil eller fronturlastat innan. Lite så man gör på Irland har jag förstått. Nåväl, ut i paddocken med tre andra. Han ser sej omkring, att det regnar stör honom inte alls. Han är så cool men ändå arbetsvillig. Dom började lite lågt, precis det han behöver träna på, rätt galoppsprång och rätt tempo, inte rusa.
För det inte skall bli rena rallyn med Rally har vi vid hoppning satt in ett baucherbett så Alice kan ha lite koll. Vi har beställt ett i gummi men tar vad vi har tills dess. Han hoppade och var glad.
Landade i lite korsgalopp men mycket bättre och renare än vad han gjort innan. Han tar i för kung och fosterland och över hoppar kan man ju säga!
På slutet "knäppte" han av lite, krullar ihop sej och då får Alice rida lite mera framåt. Alice hoppade inte mera än 80 cm, hon bad själv om att stanna på den höjden, följa planen. Efteråt så pratade vi lite med Lena och hon hade exakt samma uppfattning, stärka sej, träna lågt annars kommer det bara en massa rivningar, god inställning till hinder, en positiv och pigg ponny. Exakt så, Cathis och vår uppfattning också. Rätt kul faktiskt. Vi rullade hemåt i regnet, nöjda. Plockade upp maken som valde att springa hemåt för omväxling av område, rätt smart jag tror jag skall göra det någon gång också. I morse när regnet öste ner så gick jag och la mej igen, men sen ljusnade det och duggade bara, ja då släpade jag ut hundarna och fick en jättebra runda! Kände mej stark för första gången på länge! // Tina

Pyssel i kvällen

Publicerad 2017-08-30 07:24:28 i Allmänt,

Tänk, när man inte har dom vanliga rutinerna så hinner man med väldigt mycket. Jag hämtade dottern i skolan igår, sen åkte vi till min moster, kakmostern som ville ge sonen en underbar kaka när han fyller år. Kaka, någon kanske tänker det är väl inget med en kaka, det kan man ju köpa var som helst... Nä, det kan man inte. En Augusta kaka är något väldigt speciellt, och sen lite hembakta bondkakor, Smedingekakor och kardemumma kakor så är dagen gjord! Jag återkommer med bild för alla som inte känner Augusta.. Eftersom jag sprungit på morgonen och sönerna rastat hundarna i olika omgångar var jag liksom lite ledig.. Dottern red första ponnyn innan skolan, sonen provade Rally och så var det bara en kvar o rida på eftermiddagen så där blev jag också överflödig.
Nåt som jag har retat mej på ett tag var mina köksfönster. Rätt många getingar i år, maken har varit på jakt. Hur han gör vet jag inte men han mosar dom och kletar in hela fönstret så det blir en suddig hinna. Han förstod inte vad jag pratade om alls, man ser ju igenom ändå.... Det är nog manligt och kvinnligt. Så putsa fönster blev gjort. En stor sak i den äldre sonens liv igår var inköpet av en alldeles egen bil! Jag minns känslan själv hur det var och nu har han arbetat och tjänat ihop för att kunna köpa en egen. Det blev en liten Audi, guldfärgad. Liten, bensinsnål och billig i största allmänhet. Nu står det ju bara 6 bilar på gården och alla används.. Man undrar ju ibland. Så är det på landet, man måste ha bil för att ta sej någon stans! Denna morgonen var så ljum, fuktig och mycket syre ute. Ponnierna går fortfarande ute på nätterna och det är en fröjd att gå ner och ge dom frukost när dom kommer lunkande över ängarna i dimman. Nästan en magisk känsla.
// Tina

Bra att få det bekräftat!

Publicerad 2017-08-29 10:58:55 i Allmänt,

Jag har alltid känt att lära sej rida på ridskola är bra men det saknas så mycket på vägen. Sen skall man börja tävla, gärna höga klasser så man är en i gänget. Vart tog känslan vägen, för hästen för sin ponny? Är det enda som är värt något att man tävlar och tävlar dom högsta klasserna samtidigt när man är så rädd för det som inte är på banan att man inte vågar rida ut med sin ponny eller häst? I min värld, jag är ridskolebarn själv, red vi bara i manegen, runt runt men vi skötte hästarna och fick verkligen jobba för att få den där extra lektionen. Jag var 14 år när jag fick hyra min första häst och tävla gjorde vi kanske 5 ggr under våra år ihop, men jag fick en annan viktig del, rida ut, galoppera över ängarna, rida till träningarna, bada barbacka.... Så mycket vi gjorde, med känsla och jag var nog aldrig rädd, inte vad jag kan minnas. Kaninhål på en äng existerade inte, trafiken var hård kring stallet, ja ja dom fick väl vänja sej vill lastbilar... Mörker, hela vinterhalvåret red vi ut i mörkret, ingen paddock här. Inget ljus, en benlampa på sin höjd. Ni som var med på den tiden, minns säkert. Detta skriver Jens och Peder Fredrikssons pappa idag på Hippsson.
Rätt in i hjärtat gick det, kanske jag gjorde lite rätt med mina barn, speciellt lilla dottern. Vi lånade en ursnäll shettis och den red hon i ur och skur, jag gick långpromenader med hundarna, hon satt på ponnyn 4 år gammal. Inte alltid med sadel, lite mera sadel på vintern då att rida i overall, i bävernylon är halt, testa ni lär aldrig glömma känslan!! Hon fick inte bada och simma med hästarna själv innan hon kunde simma, vilket hon protesterade högljutt för. Måste du alltid hålla mamma... Ridit ut själv på sina ponnier , tagit en i taget och lärt känna dom i sällskap sen har det varit runt fälten och i skogen helt själv. Fick mobil endast 10 år gammal, just för hon var ute själv. Oansvarig mamma har jag fått höra, men dottern har vuxit i sin roll. Det kan hända, det händer ändå. Vi har ett säkerhets tänk men låter henne upptäcka hästeriet. Hon har tyvärr fått stått tillbaka bland sina vänner ibland i samma ålder, vi kan inte stå hos er för Alice är så mycket duktigare, då blir vårt barn ensam i paddocken.... Inte alltid så bra och vara duktig... Man får ju kritik genom livet men jag kände ändå att jag nog gjort ett bra val, när man får det verifierat av en äldre person men mycket kunskap. Att få göra allt med sina ponnier eller hästar skapar trygghet, man kan inte låsa in dom på ett fyrkansspår utan man utmana dom att våga, självklart inte dumma saker. Men i min värld är det mera farligt att gå in och hoppa en hög klass och vara rädd, att rida dressyr på hög nivå men inte våga rida ut än att tävla lite lätta klasser i fälttävlan och rida ute ständigt i alla väder.
Denna skylt hittade jag i ett bostadsområde, rätt upplysande! Tack för Hippsons artikeln! Det gjorde min dag helt klart! // Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela