livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Det känns inte bra...

Publicerad 2023-03-30 08:08:00 i Allmänt,

...i magen när jag vaknar på morgonen och går ner o fodrar hästarna, då står denna på gården.
Under gårdagen så körde Johan o Emil ner och hämtade den i Skåne, var hemma strax efter 00 i natt. Bara det inte blir för dyrt att laga... vad gör jag då.. många tankar, tacksam över att den nu står uppe hos verkstaden men ändå. Jag vet exakt hur dyrt det kan bli. Många tankar far i huvudet, skall vi inte ha råd med detta längre, bara leva för att överleva... Så himla trist liv men verklighet för många i dagens läge. Vi har ju ändå klarat oss bra hittils. Min fina bil, är den ingenting värd nu? 
När jag kommer in från ösregnet, hästarna vände nästan i dörren då värmer det i hjärtat av att mötas av denna
min fina tulpan och påskliljebukett från en älskad Mostra. 
I förrgår kom det mera snö, vi i norr har det så här..
idag regnar allt bort. 
När Johan o Emil drog till Skåne, då åkte jag o Alice till Lena med Svarten. Ögonen gick nästan i kors så trött var jag men blir ändå glad, det är en så trevlig häst, han gillar verkligen att vara anställd av sin pilot. Förutom att han trampade av sej skon innan vi åkte, tur att Alice kan slå på egna, han skoddes ju i Fredags. 
Dom är verkligen fina ihop. Hon gör det hon älskar, han lika så! 
Jag gillar uppsynen på båda och Alice nertrampade häl i balans!
Nu ligger hindren ändå på 1 meter - 110 cm. Men lätt som en plätt säger Svarten. 
Det blev helt enkelt en bra träning!
Idag kom ett minne upp på Facebook, för ett år sen var första träningen hos Lena med Svarten, vi ville inte ta dit honom för tidigt, han kunde ju inte ens hoppa. Man ser utvecklingen verkligen. 
När vi rullar ner på gården vill jag bara gråta av trötthet, en lång dag på jobbet med massa möten, sovit dåligt för allt som hänt, köra upp o ner till Ubbhult kan göra vem som helst lite matt. 
När jag kommer in o möts av dessa underverk, då blir allt lite lättare. 
Vi har somnat i matskålen!
O vi har gått o lagt oss där man skall vara. 
Mina fina älskade corvivalpar, så glada vi alla är över dom. 
Om man undrar vart barnen är, dom barnen på 26 o 18 år, bara o gå ut i grovköket, där sitter dom i lådan men 4 ligister runt sej!
// Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela