livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Bara 11 år...

Publicerad 2016-11-30 08:28:16 i Allmänt,

Emellanåt blir man imponerad av någon i sin närhet. Tisdag kväll, åker från jobbet via stormarknaden och veckohandlar. Blir lite sen, och det är mörkt som natten när jag kommer hem och kör in på lilla grusvägen, sotar mörkt på riktigt och det regnar och blåser på tvären. Vad möter jag, i en kurva? En julgran? Eller Ufo? Nej, det är dottern som kommer på en gul ponny, det ser jag ju inte förstås att hon är gul men jag ser allt blinkilinklampor och reflexer, från topp till tå, jag stannar till och blir varm i hjärtat, leendet trots alla väder och ljus motsättningar. Jag har precis ridit 30 minuters dressyr i paddocken, skänkelvikningarna satt perfekt så jag rider ut lite som belöning, skall galoppera lite i backen har jag tänkt.... det var informationen som jag fick till mej. Va bra, jag åker hem och lagar middag då svara jag, faktiskt lite tagen av stunden. Sagt o gjort, tänker att jag möts av mörker och hungriga hundar.... Hela huset lyser, av juleljus och hemtrevligt. Hon har tänt upp hela huset och på bänken ligger en lapp...
Jag kvickade mej lite och lagade mat i ett huj, tänkte jag skulle vara färdig när hon kom in. Jag ropar att maten är färdig, och får till svar, jag har precis börjat rida Diamond i paddocken , är klar om 40 minuter... Då gick jag en runda med hundarna i mörker och regn och tänkte att hon är värd varenda rosett hon får, för detta slit i alla väder. Mörkrädd är hon och ändå rider hon ut i mörkret, för ponniernas skull! Vi åt tillsammans och hon var lite ledsen, morfar förstörde min tanke sa hon. Jag tände alla stakarna för det skulle vara mysigt när du kom hem, så tände han kökslampan, i taket! Lilla hjärtat, det är tanken som räknas och det var jättemysigt att komma hem, till allt ljuset. Läxläsning och sen nerkryp i sängen. Hon är fantastiskt, lilla tjejen. Hon är bara 11 år... // Tina

Annonser

Publicerad 2016-11-29 11:13:43 i Allmänt,

Jag har en fundering på just annonser.. Vet inte hur det är på bilar eller andra saker man har annonssida på men i hästvärlden så är det mycket man skall tänka på och kunna veta bakom raderna. Läser ofta annonser med texten : med tår i ögat måste jag sälja, pga ändrade familjeomständigheter, pga sjukdom säljes... Jag om någon förstår att det är svårt att sälja i olika lägen, jag gör nästan aldrig det, lättare att köpa rent känslomässigt.. Jag är misstänksam och har väl genom åren blivit lite synisk. Antingen säljer man eller inte. Inte massa krusiduller hit o dit, sälj eller inte. Sen är det ju pengar inblandade, och alla vill tjäna så mycket som möjligt. Detta att hem betyder mest, pris går att diskutera stämmer inte heller i dom flesta fallen, ingen säljer till dåligt hem medvetet, men om du får mera pengar, ja då säljer man. Regelbundet hos kiropraktor.... Varför är min fråga, ok om man gör en koll då o då, helt ok men regelbundet, då är det ju en anledning att man kollar dom så ofta... Går oskodd... Varför? Funkar bra, vad är bra? Gå i en hage och rids på gräsvägar, jo då funkar väl det mesta men är det då regelbundet raspade så hovställningen är korrekt? Går den ens att sko? Går ej att klippa, är den rädd över huvud taget, vår ponny gick inte att klippa, eller för smidighets skull drogades hon. Hon är ju en känslig ponny över lag, luftsnappar i trängda lägen, men idag klipper vi henne ( läs maken med tålamodet) och hon luftsnappar sällan längre. Hon är rätt trygg faktiskt nu. Hoppar i alla lägen... En sån ponny önskar inte jag mina barn, ibland är det bättre att den stannar, att den är klok och lite rädd om sej och sin pilot. 100 % trafiksäker, vad vill man dölja? Det finns inte en enda häst som av naturen är så trafiksäker, om det kommer ett okänt ljud. Min nordis var jättesäker i trafiken, minns min morbror som var så imponerad när tröskan körde förbi henne när jag körde, inte ett öra drog hon på, men hon kunde lika väl bli rädd för en brevlåda, precis när bilarna körde förbi.
Jag tror på ärlighet, även om det kanske kostar säljaren lite. Den ultimata ponnyn finns inte, säg vad som är fel innan man åker dit, säg allt och sätt ett pris efter förutsättningarna! Det hade varit bäst för alla, speciellt när det är barn inblandade!! Vi kommer att få en box ledig, tyvärr skall vännerna flytta närmare sin tränare. Riktigt ledsamt men det öppnar ju upp för någon ny vän i stallet eller så börjar man kika på annonser... Det första alternativet är ju billigare än det andra... // Tina

Roten ur!

Publicerad 2016-11-28 17:36:00 i Allmänt,

Nu blir det lite gnäll, faktiskt. Helgen, den försvann i en dimma, har tagit smärtstillande och har sovit bort mesta delen av denna vackra helg. I morse ringde jag till tandläkaren så fort dom öppnat och sa att jag måste få hjälp, dom lovade att tandläkaren själv skulle ringa när hon var på plats, ca kl 10. Jag åkte till jobbet, och höll på att bli galen på riktigt, fullproppad av tabletter och så ont! Jag ringde igen, sa att jag verkligen höll på att dö så ont i huvudet har jag... Dom ringde upp innan läkaren kommit och sa att jag fick komma. Inputtad mellan andra patienter tog dom mej som inte kunde sitta stilla i väntrummet utan vankade av o an. När dom la bedövningen, vilken fantastisk känsla, kan inte beskriva hur allt lättade. Tandläkaren har följt mej några år och hon är lite hård kan jag tycka, men idag var hon fantastik. Tänk, att få en besvärlig patient, inimellan dom ordinarie en Måndag morgon. Livrädd och söndergråten låg jag där, hon förklarade att nu börjar vi rotfylla, eller rensa i den onda tanden. Sagt o gjort, borrade upp kronan som vi satt på för många år sen, ner till rötterna. Väl där tar hon fram en typ piprensare i alla tre nerverna. Även om jag var otroligt mycket bedövad så ilade det i inflammationen. Hittade en bra bild hur dom gör!
Nästa gång det skall rensas ännumera och fyllas med plast, det är i mellandagarna. Efter denna pärs gick jag ut i solen och försökte andas. Inte helt lätt kan jag tala om. Känner mej som jag är överkörd av en bulldozer. Vågar knappt tänka på hur det skall kännas när bedövningen släpper, hoppas på det bästa. // Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela