Att få andas
Att kunna komma ut i skogen, det är en ynnest. Höra fåglarna tjattra och solen silar ner genom granarna, kan det bli bättre?
Jag lånade Killen och Alice skrittade med på Svarten, hon jobbade runt trän och buskar på lydnad men jag bara åkte, andades och njöt!
Detta som jag varje dag gör annars njuter utan reflektera mera över det.
Nu när jag är fjättrad vid kryckorna så känner jag mej så priviligierad att få ha en ponny som Killen som kan bära runt mej i skogen.
Jag har till o med börjat damma hemma, då är det högt vatten, det är sånt jag aldrig hinner med annars, nej, det är inget liv för mej, det kommer jag verkligen inte bli hågkommen för till eftervärlden!
När vi hade ridit så gav Alice Svarten mellanmål, han har lite svårt att hålla hullet och får lite extra kraftfoder emellanåt. Då fångade jag denna ögonblicksbild som jag tyckte var så fin.
En tös som älskar sina hästar fullt ut.
// Tina
