livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Bit ihop o kom igen

Publicerad 2016-05-31 08:52:44 i Allmänt,

Ta på mej, rör på mej på min arm. Det var vad jag sa igår när jag kom hem. Lessen och ont. Jag hatar att vara begränsad i mitt liv.
Bara lite beröring gjorde det faktiskt bättre. Maken som alltid ställer upp för sin fru, satte sej snällt på sängkanten och drog fingertopparna över armen på mej, i en kvart. Lugnt o sansat. Sen gick jag ut med hundarna, varmt och blåsigt. Gick ner till sjön för att bara släppa alla dåliga tankar, bort bort.
Bilden ser idyllisk ut, om än något suddig...
I verkligheten två sekunder efter jag tog kortet så hittade äckeldjuren bajs, från en människa att äta! Det finns verkligen ingenting som kan få mej ur balans så mycket! Varför om nu nöden inte har någon lag, så fine gör det i naturen, lite längre från stranden och lägg en sten över! Jag blev galen, på riktigt så var den positiva energi promenaden borta...
Släpade mej hemåt med trötta ben och bajshundar.
Jag vet, att alla bakterier i munnen på hunden är omsatta efter några minuter men jag gick där o blängde på dom stackars hungriga hundarna. Dom kände det, gick som ljus i kopplen, gick högst 15 meter från mej när dom är lösa, lydiga som aldrig förr. Dom visste, dom känner sin mamma...
Väl hemma gav sej maken ut o sprang en sista gång innan loppet, coachen hade sagt, spring lite för det är skoj i ca 20 minuter. Skoj, det är väl aldrig skoj sa jag o maken i en mun... Men han var nöjd när han kom hem och jag hjälpte dottern med instruktioner i paddocken, dressyr. Hon kokade över av värme och efter det så badade hon o maken i poolen som är tagen i bruk tidigt.
Mord och Trägårdstider zappade dottern och jag oss igenom kvällen och jag somnade rätt gott, om än något oroligt.
Jag vaknade 05:17 i morse med en tanke i huvudet, funkar det idag? Kanske jag skall ut o springa, för det är skoj. Stel och stum jovisst men jag o hundarna tog rundan. Skoj o skoj kan ju diskuteras men ingen hets med tid och "bara" 3,9 km. Bättre än inget och nu blir nästa runda om några dagar, får se om det är rätt metod. Återhämtning är viktigt manar maken...
Jag njöt av dom ljumma vindarna på morgonen och gjorde stallet eftersom det blir en tidig träning idag. Ponnierna var rätt nöjda med tidig frukost och så njöt jag av omgivningen.
Blommor jag älskar mina blommor!
Varje mors dag får jag en sådan här av min man i ampel, helt rätt färg till Tina.
Sen Rhododendron, busken är inte fin men blommorna, jag älskar dom! Denna i morgonljuset hemma, är fantastisk!
Nu känns livet lite lättare!
// Tina

Är det värt allt slit??

Publicerad 2016-05-30 08:29:22 i Allmänt,

Nu har jag tränat i två år. Första året gymmade jag bara, tre ggr i veckan med start på gymmet klockan 06:00. Efter ett år orkade jag helt enkelt inte alltid vara uppe så tidigt så jag hade börjat att springa lite på löpbandet och då var inte steget så långt till att börja småjogga hemma. Sin höjdpunkt blev det på semestern, då tog springningen fart och jag tog morgonrundan med hunden på Öland som en rutin.
Nu har jag mao sprungit ett år snart. Blivit bättre i kroppen sällan ont av fibron och det går framåt. Ända tills i förrgår och igår. Jag hade verkligen ont över allt, fick ta Alvedon bara för att kunna sova utan att vakna varannan kvart och vrida på mej. Jag ökar inte takten när jag springer och rundan blir mellan 5-6 km varken mera eller mindre.
Jag går inte ner ett gram, vilket egentligen inte var målet men lite hade ju varit kuligt..
Maken springer sitt lopp på Onsdag, hans mål och då har han uppnått målet för sin träningsperiod.
Igår sprang jag, det var nog inte meningen. Det var lite varmt men ändå, det svalkade i vinden. Helt plötsligt märker jag att Kissy inte orkar, det var helt enkelt för varmt, hon är ju dock snart 10 år så jag fick under flåsandet ringt maken, kom o hämta henne, jag vill inte knäcka henne på nåt vis. Värmen är jobbig för alla men speciellt henne. Så jag fick överge henne efter 5 km, då såg maken på mej och frågade om inte jag skulle åka med jag också, så väl syntes det, att varje steg var en pina. Det gjorde verkligen ont i varje steg. Nej, jag skulle minsann, jag skulle inte ge mej, jag skulle springa hela vägen upp.... Sån är jag, ger mej aldrig men till vilket pris?
Jag hade Spotify i öronen, den buggade och hoppade fick sätta på och stänga av... Runkeepers, vet inte vad som hände, 3 km tiden 3:15, eller hur, jag vet att jag sprungit nästan 5 och tiden var säkert över 7 just igår... Nej, det var nog inte meningen.
Natten nu var orolig, och det har blåst storm, kanske det som påverkar. Inte vet jag, men jag vill verkligen inte sluta springa. Får försöka i morgon igen!
Bjuder på en knäpp bild! Säkert så folk uppfattar mej när jag springer, ett snett leende med ett lätt hysteriskt uttryck, genomsvettig och blicken full av frustration!
// Tina

Olika planeter

Publicerad 2016-05-27 11:36:53 i Allmänt,

Det är väl tur att man är från olika planeter och bor under samma tak.
När klockan ringer på morgonen, slår jag upp ögonen och pratar, från första stund.
Planerar, vad skall vi ha till middag, skall du träna idag, vart skall du jobba, skall du träna idag.
Tusen frågor på en gång. Jag är igång redan innan klockan ringer i min hjärna. Funderar säkert på det i sömnen.
Sån är jag! Försöker jobba med mina sk egenheter.
Dom är inte uppskattade, 05:30 på morgonen, av mina närmaste.
Mötte sonen i köket i morse, precis den tiden. Han flydde upp på sitt rum med frukosten i handen, han vill verkligen inte svara på 10000 kr frågan då. Såg skräcken i ögonen, hon kommer, jag flyr.
När maken vaknat till liv, jag har sprungit och han är såå seg. Ögonen är knappt öppna. Han råkar borsta tänderna när jag duschar. Jag hör hur han tassar in, han tänker säkert om jag smyger hör hon mej inte... Det gjorde jag, frågan om vart han skulle jobba kom som en naturlig sak...
På kvällen, då hämtar han sonen som kom hem sent, han packar in bullarna som dottern o jag bakat på kvällen, han kvällskissar hundarna.
Då kan han diskutera vilket Fredagsmys som är planerat, hur helgen ser ut och vad vi gjort på dan...
Meen jag sover, jag är trött, jag har gått i baklås.. Sen sticker sonens in sitt ansikte, God natt mamma, mmmm jag sover....
Fattar någon mera än jag hur denna ekvationen går ihop??
Men vi har rätt kul, mitt på dagen när vi är lika vakna allihopa! Tur är väl det!
// Tina

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela