Mamma rycker in
Alice ligger nerbäddad, hon har varit hängig några dagar men nu slog febern till.
Hon är väldigt lik mej när sånt händer, man har svårt att göra just ingenting.
Då får mamman motionera ponnierna, Svarten ger jag mej inte på ännu, jag är inte riktigt den duktiga ryttaren längre, så han får helt enkelt vila sej i form.
Alice red lite häromdagen och han är väldigt glad.
Men igår var det dags att få igång båda ponnierna. Dom fick vänta till eftermiddagen för jag jobbade igår, då hade det även i kylan börjat blåsa upp.
Så i solnedgången gav jag mej iväg, Oscar hjälpte mej att rigga ihop allt.
Fleur fick repgrimma, täcke och benskydd och hänga med på släp.
Eftersom det är stenhårt i backen så blev det skogen och klättring på schemat.
Det gick över förväntan, tror aldrig Fleur i sitt 19 åriga liv varit handhäst men hon är känslig på ett bra sätt, så det funkade bra. Killen är väl den som får gå hem o kamma sej kan man tycka. Fortfarande är snövallarna kvar, dom är monster enligt honom. Sen mötte vi gannen Johan med sin minimaskin, tur var väl att han kan läsa av hästar, för han stannade när han såg hur Killen började steppa omkring. Sen finns det säkert massor av gris under stock o sten i skogen, men han höll sej i skinnet och Fleur var glad.
Så ruskigt kallt att min gamla overall från förr fick bekänna färg, men tår och fingrar blev så kalla att jag knappt kände dom.
En kompis sökt mej akut och jag tog av vanten och svarade, pratade kanske i 5 minuter sen fick jag värma handen i 10 minuter innan för overallen, helt sjukt kallt. Då hålla i tyglar, spö och rep til handhästen...hmm, tur man kan multitaska!
// Tina
