SM i lagfälttävlan 2023
Jag börjar med det senaste och låter semestern bloggas om sen, för detta var så stort.
Vet ni vart Bräkne-Hoby ligger, det visste jag på ett ungefär... Vi rullade från Öland Torsdag middag, då hade vi checkat ut från campingen samt från stallet. Killen hade dagen innan fått ett rejält bad, man får passa på när man har möjligheterna som finns självklart i ett dressyrstall...
Killen hade faktiskt sett lite ledsen ut dom sista dagarna, han ville vara ute i sin hage mycket mera än bara fram till lunch...
vi körde över bron, inte helt utan puls. Alla dessa turer med rasade bilar sätter sina spår. Jag o Alice landade på Citygross i Kalmar medans vi väntade in Johan. Han hade kört till Färjestaden ett ärende först men vi tappade liksom bort varandra. Även Erika, den alltid så efterlängtade lagledaren skulle mötas upp då hon körde från sitt sommarställe i Kalmar.
Hur som haver, vi körde, Alice läste gps och styrde in oss på en fd landsväg, 130 från Kalmar till Ronneby, Johan körde E22 hela vägen och Erika en tredje väg, alla vägar bär ju till Bräkne-Hoby visade det sej, att köra på rad om det hände något, det försvann liksom...
Vi hittade, kom fram när vi körde av sista biten E22 precis bakom Johan o husvagnen, stannade upp 5 minuter på macken i Bräkne, då kom Erika och lotsade oss till stallet där vi skulle sova med husvagnar och allt. Erika har ju redan innan kamperat ihop med oss så det blev så nu också.
Flera var här, fint stall med toalett men ingen dusch.
Vi packade in oss, gick en tur med Killen och fick installerat oss med husvagnen. Vi gick bort till anläggningen, det tog nog 25 minuter och det ligger på ett naturbruksgymnasium, så många hade bokat boende där. Men det var svindyrt och vi hade ju ändå huset med från Öland. Fina banor, dressyr tre banor jämte varandra, hoppning på gräs och en enorm terrängbana på ett stort fält, passar Killen jättebra.
Vi gick hem igen och åkte till ett b&b som en av lagdeltagarnas mamma fixat, där kunde vi grilla och ha lite samvaro ihop.
Laget bestod av Alice med Killen, Alvin med Lady ( den ponnyn som Alice tävlade förra året), inlånad Maja o Mandy, det var våra P80 ekipage, sen i sista stund fick jag letat reda på ett P90 ekipage, för att ha lag måste man ha minst ett sådant, vårt blev skadad så jag hittade en i Skåne som Erika genast haffade, dom var glada att få vara med Nora o hennes mamma var en ny bekanskap men hästkunniga.
Vilket härligt b&b, precis iordning gjort.
Underbar gästtoa
En dörr för pygmeer?
En fin trädgård och tur med vädret som en tok. Lite lite dugg sen sprack det upp.
Lisa, Majas mamma hade fixat roliga lekar och fina pris.
det var jättebra för lagkänslan då man liksom inte kände varandra alls vissa.
Dom vann över föräldrarna och jag brukar vara lite trött vilket jag var men som jag skrattade, verkligen lyckat!
Hem till stallet och krypa ner, inget nattsudd alltså.
Jag fodrade på morgonen, Johan gjorde frukost, Alice tog stallet och jag gick med Killen, så vacker morgon.
Dimman låg tät, tranorna gapade, jo Killen blev skeptisk... Det luktade mättad skörd, tröskning.
Vi lastade, åkte till tävlingen, Alice var ju mest erfaren och var först ut.
Är man på SM så har man finlindorna på när man rider fram.
Då börjar jag andas igen, slutade nog när starten gick. Sen Trakhenern, den är läskig, stock med grav under.. går jättefint. Roten runt hörnet lika så.. omtramp på stocken innan vattnet, inte så konstigt, dom tror att dom landar i vattnet efterår, upp ur vattnet, runt till vita lådan
En prydlig och fin dressyr, fick ihop 67,8%, på ett mästerskap är det helt magiskt!
Johan o jag åkte hem med Killen, så han fick vila lite, hoppningen skulle gå på eftermiddagen. Den var ju jag mest nervös för.....
Vi cyklade tillbaka för att se dom andra i laget. Alvin har verkligen trimmat dressyr, han har ju en mamma som är ridlärare så han har drillats, han plockad ihop 60,8& och Maja 64%.
Nu var Alvin lite trött... han är dock 15 år...så det kanske inte är så konstigt.
Noras ponny är verkligen inte en dressyrponny och skrapade ihop 53,5% men det visste vi och Nora var glad hon inte bockade där innen på banan.
Det blev invigning under pompa och ståt, nationalsång.
Erika är en fantastisk lagledare, hon roddar i normala fall mycket på Goth event så hon är van ledare.
Vi hämtade Killen, nu började mina magsmärtor...den förbannade hoppningen. Men som sagt, han har varit lite bättre sen vi fick Tony att massera honom, så han har rört sej otroligt mycket bättre. Så lite hopp fanns det allt....
Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde. Inte säga förmycket, inte vara negativ, bara positiv. Jag gick inte ens banan... Alice har funnit en vän i Erika, dom gick glatt o diskuterade planen, avstånd och jag stod bakom en buske och nästan kräktes...
När Alice red in på banan såg Killen glad ut faktiskt. Stegrade i starten, han hör: varsågod o rid, Alice gör hälsningen mot domaren och då vet han.... Det är positivt med stegring!
Ettan, tvåan, sväng till trean... jo det ser bra ut...
Han hoppar ju fint nu säger Maggan och Alvin som står jämte mej! Jodå, men när sista linjen kommer längs en långsida, kombinationen.... då blundade jag och bara lyssnade hur dom andra lät, titta han hoppar säger Alvin. Då kikade jag lite, mot sista hindret och i mål!!
Jag ryser, Killen är glad, lyssnar på vad den glada piloten ropar åt honom!!
Så underbart, nu ligger dom på en 6:e placering av 41 st.
Alvin och Maja gör nollrundor, riktigt bra kämpat. Nora får lite bekymmer med sin ponny och den blir lite springig så det blir två bommar ner, men dom är vidare i laget inför terrängen! Nog för vi låg sist av 23 st men än kan mycket hända.
Jag skrittade av Killen, han var på tårna och när vi kom förbi kossorna, då blev han väldigt nervös, dom gillar han inte! Under min promenad hittade jag en släde, kanske inte använd i år men jag blev nästan nostaligsk, min körTina kom fram i mej..
Vi körde hem Killen igen, cyklade tillbaka och gick terrängbanan, den går Alice alltid efter hoppningen, av ren skrock, inte ta ut något i förtid. Mamman är ändå mera skrockfull så jag vågade inte ens fota dom fina hindren.
Träffade Thea och Anna, PeroAnna i min värld. Vi har ju hängt ihop till o från sen dom köpte Pero 2003, då fanns varken Thea eller Alice och nu möts vi här på SM, så häftigt! Det finns vissa personer i livet som man vill ha men av olika anledningar man inte har alla år men det är som vanligt när man har varandra, precis så är det med dom. Thea tävlade för Hermanstorps laget som förra året vann så det fanns höga förväntningar för dom.
Vi rullade hemåt, banan var tekniskt svår, stock på kulle som jag nästan mådde illa när jag såg, det är ju stötestenen för Killen. Två stora upphopp ur sunken road och sen upp på banken, en stock kombination på kulle, hur skulle det gå både kulle och kombination. Denna är mycket svårare än P90 sa alla som gick banorna, detta blir spännanande.
Alice, Erika och resten av barnen åkte på ryttarfesten, Alvins mamma o pappa o vi satt o grillade på gården och bara andades ut, nu var det bara resten kvar. Glada ungdomar kom hem från festen, Erika var halt sen käpphästhoppningen men även hon glad men nu var det bums i säng för alla.
Tidig morgon även nu. Alice först ut. Jag tog Killen på en promenad.
Tranorna var kvar så vi gick åt andra hållet.
Du o jag Killen.
Det var en fin by vi bodde i..
Mycket spänning av oss alla i bilen till tävlingen, vi visste ju alla vad som gällde. Min känsla var; snälla låt henne få en fin runda utan problem, så hon växer i denna svåra uppgift, hon är så värd det, aldrig hon säger nej till att träna och rida, hon är målmedveten och detta är Killens sista SM med henne, hon känner sej lite lång och färdig med just detta. Själv är hon bara fokuserad.
Besiktningen, där var det kaos. Lite dåligt med tid kan man tycka av arrangören, första start var kl 9 och veterinären var på plats först klockan 8, men dom 20 första starterna fick gå före i kön därmed Alice som hade nr 13. Jag sprang som vanligt o kissade säkert 5 ggr på en timme, men det var inte bara jag, mötte flera föräldrar som sprang på toan....
Känslan är: man vill att sitt barn skall vara glad och nöjd, ponnyn detsamma och att dom kommer i mål hela! Vi vet alla hur farlig sporten är!
På framhoppningen var jag mest där runt, finns ju inte hinder att riva o plocka upp, dom är ju fasta. Erika var självklart där. Mötte Anna, gav några tips jag såg på dom första. Tror att dom 5 första var det 1 i mål, alla red som sjutton första galoppsträckan, glömde att göra en halvhalt så det blev stopp redan på hinder nr 2. Dom som överlägset ledde kom till hinder nr 3 sen var deras SM slut. Jag var nog vit i ansiktet när jag insåg detta, hur svår banan faktiskt är. Det ser inte högt ut, men det är tenkiskt.
Helt plötsligt kommer det en traktor körande, en Svensexa körande, traktor o balvagn, i vagnen står en glad stackare, han är minst sagt blek, lite mullig och i bikini. Att vi inte dog av skratt, han var så glad och hans kompisar ännu gladare.
Det var dags, Alice har koll, kom skrittande, vi gör som vanligt, Johan står på banan o filmar, Erika lagledaren står vid sunken road och dom har gjort upp om hur hon skall förmedla om det skall gasas eller bromsas, hur tiden ligger till. Jag går med ner till starten. Killen är lugn, Alice fokuserad. 30 sekunder kvar säger starten. Då börjar Killen, trampar runt, vill inte stå still och när det är 5 sekunder kvar, då står han på bakbenen igen, nu är han vår vanliga Killen igen. Problemet är att inte tjuvstarta eller bli kvar när sekunden är nedräknad, men Alice känner honom nu. Iväg kom dom, jag vrålar som vanligt rätt ut i min rädsla och frustration samtidigt så är det så himla kul. Som vanligt ber jag om ursäkt till starten som bara skrattar, helt normalt enligt dom.
Jag såg det inte då, inte Alice heller vi var så fokuserade på ritten men på filmen ser jag...
Svensexan rullar tillbaka. Tala om störande moment!!
Alice galopperar mot nr 2 som har ställt till med så mycket problem, hon sätter sej ner, kanske tappar en sekund men en fin halvhalt, Killen tittar till men hoppar.
Killen är glad!!
Sen den förhatliga stocken på kullen... Alice tar ut svängen, upp, fint på bakbenen och hopp
Hela laget vert, alla skriker rätt ut jaaaa, man ser Maggan, Alvin och Andreas här uppe i vänstra hörnet. Alla i laget var lite utplacerade, så härlig känsla, det hörs verkligen på filmen.
Bort till kombinationen på kullen.. Oj oj, han kryper inpå men Alice är med, hon säger, nu hoppar vi och det gjorde dom. Ut till pliktporten, den får man absolut inte missa, dom sniker den, Alice gasar jag hör: Komigen nu Killen!!
Ser i sunken road och upp
Dom har tränat upphopp och det märktes!
Erika förmedlar på väg ner, hur tiden ligger till!
Den stora häcken som satte skräck i dom flesta, men inte Alice, hon vet att Killen kan dessa hinder.
Sen upp på bank, några hinder till och i mål. Där står jag, gråten i halsen av tacksamhet, älskade unge så duktig du är, älskade ponny, du är tillbaka igen! Och dom är hela i mål. Tårarna trillade på Alice, tack Killen vårt sista SM ihop!
Av ponnyn fort fort, benskydden är redan av, vatten till piloten, av med alla västar o andas. Spänna upp sadelgjorden och jag går o går med honom men pulsen kommer ner väldligt fort, han är i bra trim.
Ser att Thea ger sej iväg, ser Anna filma. Vet känslan, jag var där för 5 minuter sen.
Tyvärr är inte hennes ponny riktigt där som Thea är, hon vågar inte riktigt och vid trakhenern väljer Thea att bespara sin ponny resten. Känslan för alla där här står jag o är så lycklig, där är dom , jag vet känslan.. så ledsna och besvikna. Men lag är lag och senare får hon gå in o ta emot guldet tillsammans med sitt lag. Så det rullade lite lättare hem även för dom.
Jag går o går med Killen, förbi dom förhatliga korna men nu är han lite mera oladdad, jag ler ända till öronen, Alice stannar kvar för att se på sina kompisar, jag o Johan sköljer Killen, linimentar och gör allt det där för att det inte skall bli några skador. Han är helt lugn, tigger godis och är väldigt nöjd med sej själv. Vi lastar och åker hem till stallet han får gå ut i hagen medans jag städar stallet, tömmer boxen och lastar in allt, Johan gör mackor och packar ihop husvagnen så gott det går.
Vi cyklar tillbaka, nu kan vi vägen vilken som går snabbast. Maja har ridit och precis som Alice lite långsamt så några ynka tidsfel, nu var det Alvins tur.
Han kommer iväg, får ett kråkhopp på första och jag håller andan. Men han har tränat och får tillbaka Lady fint, rider precis som han skall göra, det går som hejsan och han är i mål med några tidsfel. Då var vi lyckliga. Medans dom tog hand om Lady så satte vi oss och andades lite, i väntan på P90.
Alla är med, även Erikas Cooper, en stor mini aussie.
Maskoten.
Vi sitter där, inser allihopa att Alice blev 3e placerad av 41 st, Maja 6a och Alvin 8a i sin klass. Så himla bra. Vi klättrar i laglistan, det har verkligen stökat till sej.
Nora kommer till start, hon gör en felfri runda och vi slutar på 13:e plats! Det är bra, svår P80 avgjorde tävlingen helt klart. Tittar på lite vänner, Maja från Linköping i P90, där tog det slut på en stock i skogen, hon var så ledsen, deras lag var redan kört för ett av deras ekipage fick kolik natten till terrängen och kunde inte starta, den andra var ute i terrängen.... Det är verkligen så, glädje ena sekunden nattsvart andra. Men Thea fick ialla fall med in på prisutdelningen med sitt lag o ta emot guldet, det var kul.
Alice har precis tagit emot priset av Sandra Ruuda ordförande i Ridsportförbundet och även hon ponnymamma i sporten. Vi har stått på otaliga träningar och tävlingar tillsammans.
Lite glad och mycket smutsig tredjepristagare!
Våra placerade i laget!
Nora höll på att ta hand om sin ponny.
Nu tittar jag o Johan på varandra. Vi sväljer och säger lite tillkämpat, bara 35 mil hem också. Vi har varit ute för lite väl många ras med bilar dom sista åren... så när vi kör från Ronneby, ut på E22 så har jag puls, vi kör upp mot Tingsryd och då känns det som vi varit på Sveriges botten, bara uppför hela tiden. Vi kör och kör. Växjö, nu börjar vi närma oss hemma. Tranemo, Svenljunga.... Sätila, om bilen rasar nu sa jag till Alice , då får Rickard faktiskt hämta den själv!
Vi rullar in mycket lättade på Fagaredsvägen 6 timmar senare. Emil möter upp på gården och det blir kramkalas, vi gjorde det utan bärgning denna gången!
Kan säga, vi duschade mycket och länge allihopa, och sov väldigt gott.
Tur att det var semester lite till för vi är verkligen utpumpade och glada nu.
Ett SM att minnas där inne i hjärtat. Tack älskade ponny, du är fantastisk, alla borde få ha en Killen.
Tack underbara unge för vad du ger mej, att få uppleva så mycket ihop med sitt barn är fantastiskt.
Tack alla vänner och familj som gör detta möjligt att genomföra!
// Tina
